Hej på er SPF: are !

Vårvindar friska, med andra ord ett riktigt aprilväder. I väntan på värmen får vi glädjas åt vårtecken som nysopade gator och trottoarer, fågelkvitter, ljusare dagar och lite grönt som sticker upp här och där.

Man känner sig nästan lite smålycklig när man tar sin promenad med gympadojjor på rensopade trottoarer.

Läste en artikel av Micael Dahlen, professor i ekonomi och lycka. Ni vet den där killen med långt hår och blåmålade naglar som man ser på TV ibland. Han menar att vi skulle må bra av att släppa kraven på det perfekta livet. Det är nämligen själva tron på att vi ska vara lyckliga jämt, som gör oss olyckliga. Det kanske räcker med att vara ”bra nog”.

Lycka är ju inte ett tillstånd som ständigt varar, utan små tillfällen som emellanåt uppenbarar sig när man minst anar det.

Att få sig ett gott skratt gör att jag kan känna mig lite smålycklig. Läste ett barncitat som lockade fram ett skratt ” Ålderdomen är något som kommer krypande nästan utan att man märker det. Det börjar i ansiktet och fortsätter vidare nedåt ”. Så definierar Oskar 8 år ålderdomen. Visst rycker det lite i mungipona ?

Blev faktiskt också lite smålycklig när jag läste senaste numret av vår trevliga medlemstidning Senioren. Där fanns en artikel av Torbjörn Åkerstedt, professor inom sömn. Många av oss upplever att vi sover sämre med åren, undertecknad inkluderad. Han menar att man klarar sig på mindre sömn med ökad ålder. Äldre blir inte lika påverkade av bristen på sömn som de yngre. Visst är det så att man sover sämre om man vaknar ofta under natten, men det verkar som det inte spelar någon större roll i slutändan. Känns bra tycker jag som varje gång jag sover dåligt blir lite småstressad.

Hoppas vi ses på vår månadsträff nu på onsdag. Ska bli spännande att träffa Abdullahi Cadaani, kommunstyrelsens ordförande som ska ge sin vision av Bollnäs om fem år.

Nu ska jag sätta på mig mina gympaskor och ta en vårpromenad, bra för både kropp och själ.

Bollnäs 22/4 – 24

Marianne Qvarnström

Hej på er SPF:are!

Här kommer en hälsning från styrelsen 4 mars 2024.

Nu träder vi in i den första månaden vår. Alldeles underbart förstås – men vintern har blivit en

bättre kompis med åren. Den låter mig vila och bjuder på ”bara vara” - tid i soffan med tv och en chokladbit.

Men nu känner de flesta av oss i hela kroppen hur motorerna börja stånka och dra igång. Allt fint som ska komma och allt levande som ska gro och växa.

Ljuset får oss att öppna upp samtidigt som höstens och vinterns mörker omsluter oss, manar oss till ett lugnare tempo.

Vissa händelser i livet gör bestående intryck. Jag har ett minne som är starkt kopplat till mörker.

För väldigt många år sedan fick jag förmånen att två gånger följa med min make till Kuba genom hans arbete.

Kubanska staten hade beställt ett antal mejerier av Alfa Laval som skulle byggas och startas upp. Den andra perioden tillbringade vi 17 mil norr om Havana i en stad med namnet Pinar del Rio.

Det tropiska klimatet gjorde att det var mycket varmt och ljust på dagarna men också mycket varmt och mörkt om nätterna.

Första tiden bodde vi i väntan på en egen lägenhet, i ett kubanskt hyreshus. Bara det en upplevelse.

Vi var många människor i huset som skulle dela på vatten och el och ibland tog det tyvärr slut.

Den här speciella kvällen hade jag lyckats duscha och skulle försöka sova.

Lyset fungerade inte och det var kolsvart i rummet. Efter några timmar hördes ett svagt och konstigt ljud och plötsligt kände jag något som jag då upplevde som jättestort, landa på min bara mage.

För att göra historien kort så hade en riktigt stor och fet kackerlacka landat på min mage. Enligt maken fick den en mycket snabb död på grund av en hjärtattack, till följd av mitt gallskrik.

Tog en tid efter detta innan jag kunde förlika mig med mörker. Inställningen till kackerlackor kvarstår dock.

Var rädda om er och gå ut och möt den kommande våren!

Marianne Qvarnström

Hej på er SPF:are!

Här kommer en hälsning från styrelsen 4 mars 2024.

Nu träder vi in i den första månaden vår. Alldeles underbart förstås – men vintern har blivit en

bättre kompis med åren. Den låter mig vila och bjuder på ”bara vara” - tid i soffan med tv och en chokladbit.

Men nu känner de flesta av oss i hela kroppen hur motorerna börja stånka och dra igång. Allt fint som ska komma och allt levande som ska gro och växa.

Ljuset får oss att öppna upp samtidigt som höstens och vinterns mörker omsluter oss, manar oss till ett lugnare tempo.

Vissa händelser i livet gör bestående intryck. Jag har ett minne som är starkt kopplat till mörker.

För väldigt många år sedan fick jag förmånen att två gånger följa med min make till Kuba genom hans arbete.

Kubanska staten hade beställt ett antal mejerier av Alfa Laval som skulle byggas och startas upp. Den andra perioden tillbringade vi 17 mil norr om Havana i en stad med namnet Pinar del Rio.

Det tropiska klimatet gjorde att det var mycket varmt och ljust på dagarna men också mycket varmt och mörkt om nätterna.

Första tiden bodde vi i väntan på en egen lägenhet, i ett kubanskt hyreshus. Bara det en upplevelse.

Vi var många människor i huset som skulle dela på vatten och el och ibland tog det tyvärr slut.

Den här speciella kvällen hade jag lyckats duscha och skulle försöka sova.

Lyset fungerade inte och det var kolsvart i rummet. Efter några timmar hördes ett svagt och konstigt ljud och plötsligt kände jag något som jag då upplevde som jättestort, landa på min bara mage.

För att göra historien kort så hade en riktigt stor och fet kackerlacka landat på min mage. Enligt maken fick den en mycket snabb död på grund av en hjärtattack, till följd av mitt gallskrik.

Tog en tid efter detta innan jag kunde förlika mig med mörker. Inställningen till kackerlackor kvarstår dock.

Var rädda om er och gå ut och möt den kommande våren!

Marianne Qvarnström