Hej på er SPF:are !

Min sista hälsning före sommaren.

< Maj månad överraskade oss med sommarvärme, kändes som en liten kompensation för den långa kalla vintern, men nu är det som vanligt igen.

I skrivandets stund är det söndagskväll och jag är precis hemkommen från Björktjära skola där jag idag arbetat som rösträknare i EU-valet.

För ett antal månader sedan hörde jag en intervju med Jan Eliasson. Han fick frågan om han med ett ord kunde beskriva hur vi ska tänka i dessa oroliga tider. Han sa ordet ”tillsammans”.

Det är lätt att känna sig orolig på grund av det som sker i vår omvärld just nu. Stora komplexa frågor som gör att jag är helt övertygad om att vi måste arbeta gränsöverskridande och tillsammans i Europa för att få en förändring till stånd och känna framtidstro.Nu blev det väldigt allvarligt och ni kanske inte håller med mig. Då får man sjunga som Birgitta Andersson en gång för länge sedan sjöng ”jag är så glad att jag är svensk ho ho ”,för som svensk har jag privilegiet att tycka fritt och även sätta ord på det jag tycker.

Då är det lätt att känna tacksamhet. En känsla som är både trevlig och positiv och som kan upplevas i stort och smått.

Fick en sådan känsla när jag den 29 maj deltog på SPF: s resa i norra Hälsingland. Vilket vackert landskap Hälsingland är och jag upptäckte att för mig finns det fortfarande många outforskade platser.

Just nu känner jag tacksamhet att få inta sängläge. Har varit en lång dag.

Vill önska er en riktigt skön sommar och ser redan nu med glädje och tacksamhet fram emot att träffas för att äta surströmming den 28 augusti.

Suringen/sillen kommer den här gången att avnjutas på Lenninge bastun.

Med förhoppning om en varm sommar med ljumma myggfria kvällar.

2024 06 09

Marianne Qvarnström

Hej på er SPF:are!

Här kommer en hälsning från styrelsen 4 mars 2024.

Nu träder vi in i den första månaden vår. Alldeles underbart förstås – men vintern har blivit en

bättre kompis med åren. Den låter mig vila och bjuder på ”bara vara” - tid i soffan med tv och en chokladbit.

Men nu känner de flesta av oss i hela kroppen hur motorerna börja stånka och dra igång. Allt fint som ska komma och allt levande som ska gro och växa.

Ljuset får oss att öppna upp samtidigt som höstens och vinterns mörker omsluter oss, manar oss till ett lugnare tempo.

Vissa händelser i livet gör bestående intryck. Jag har ett minne som är starkt kopplat till mörker.

För väldigt många år sedan fick jag förmånen att två gånger följa med min make till Kuba genom hans arbete.

Kubanska staten hade beställt ett antal mejerier av Alfa Laval som skulle byggas och startas upp. Den andra perioden tillbringade vi 17 mil norr om Havana i en stad med namnet Pinar del Rio.

Det tropiska klimatet gjorde att det var mycket varmt och ljust på dagarna men också mycket varmt och mörkt om nätterna.

Första tiden bodde vi i väntan på en egen lägenhet, i ett kubanskt hyreshus. Bara det en upplevelse.

Vi var många människor i huset som skulle dela på vatten och el och ibland tog det tyvärr slut.

Den här speciella kvällen hade jag lyckats duscha och skulle försöka sova.

Lyset fungerade inte och det var kolsvart i rummet. Efter några timmar hördes ett svagt och konstigt ljud och plötsligt kände jag något som jag då upplevde som jättestort, landa på min bara mage.

För att göra historien kort så hade en riktigt stor och fet kackerlacka landat på min mage. Enligt maken fick den en mycket snabb död på grund av en hjärtattack, till följd av mitt gallskrik.

Tog en tid efter detta innan jag kunde förlika mig med mörker. Inställningen till kackerlackor kvarstår dock.

Var rädda om er och gå ut och möt den kommande våren!

Marianne Qvarnström

Hej på er SPF:are!

Här kommer en hälsning från styrelsen 4 mars 2024.

Nu träder vi in i den första månaden vår. Alldeles underbart förstås – men vintern har blivit en

bättre kompis med åren. Den låter mig vila och bjuder på ”bara vara” - tid i soffan med tv och en chokladbit.

Men nu känner de flesta av oss i hela kroppen hur motorerna börja stånka och dra igång. Allt fint som ska komma och allt levande som ska gro och växa.

Ljuset får oss att öppna upp samtidigt som höstens och vinterns mörker omsluter oss, manar oss till ett lugnare tempo.

Vissa händelser i livet gör bestående intryck. Jag har ett minne som är starkt kopplat till mörker.

För väldigt många år sedan fick jag förmånen att två gånger följa med min make till Kuba genom hans arbete.

Kubanska staten hade beställt ett antal mejerier av Alfa Laval som skulle byggas och startas upp. Den andra perioden tillbringade vi 17 mil norr om Havana i en stad med namnet Pinar del Rio.

Det tropiska klimatet gjorde att det var mycket varmt och ljust på dagarna men också mycket varmt och mörkt om nätterna.

Första tiden bodde vi i väntan på en egen lägenhet, i ett kubanskt hyreshus. Bara det en upplevelse.

Vi var många människor i huset som skulle dela på vatten och el och ibland tog det tyvärr slut.

Den här speciella kvällen hade jag lyckats duscha och skulle försöka sova.

Lyset fungerade inte och det var kolsvart i rummet. Efter några timmar hördes ett svagt och konstigt ljud och plötsligt kände jag något som jag då upplevde som jättestort, landa på min bara mage.

För att göra historien kort så hade en riktigt stor och fet kackerlacka landat på min mage. Enligt maken fick den en mycket snabb död på grund av en hjärtattack, till följd av mitt gallskrik.

Tog en tid efter detta innan jag kunde förlika mig med mörker. Inställningen till kackerlackor kvarstår dock.

Var rädda om er och gå ut och möt den kommande våren!

Marianne Qvarnström