Villastadsdelarna mellan Nockeby och Alvik är uppbyggda kring spårvagnen, kallad "12:an". Den hette nämligen linje 12 sedan 1919. !975-89 kallades SL den 120, något som inte accepterades av oss Brommabor varför även det formella namnet nu återgått till 12. Linjen slingrar likt en "lysmask" genom stadsdelarna och förbinder torgen med varandra. Resan tar knappt 15 minuter. I Alvik möter tunnelbana och tvärbana.

Eftersom jag dagligen åker med 12:an blev jag nyfiken då jag i tidningen såg att lördagen den 14 september 2013 skulle en gammal spårvagn från 1944 trafikera banan. Vid Alvik stod den med svenska flaggor på taket. Någon berättade att denna spårvagnstyp använts på linje 12 mellan 1952-2009. Då jag gick in i vagnen märkte jag att den var trängre och hade sämre bänkkomfort än vi är vana vid idag.

Men 12:ans historia går längre tillbaka än så. Den 28 maj 1914 invigde kronprins Gustaf Adolf med pompa och ståt den nya pontonbro som möjliggjorde en spårvagnslinje från S:t Eriksgatan (senare Tegelbacken) till Bromma som så småningom kom bestå av tre linjer, linje 11 mot Ängby (ungefär nuvarande tunnelbana), linje 12 mot mot Nockeby (1929) och linje 13 mot Ulvsunda (Lillsjön).

Förr i tiden var det tre vagnar i varje spårvagnståg, en motorvagn och två släpvagnar på 12:an, Varje vagn hade konduktör med mössa på huvudet och läderväska med biljetter och plats för mynt. Denna spårvagnstyp kallades i folkmun "två rum och kök". Den trafikerade Nockebybanan från slutet av 1930-talet till 1952. Den ersattes då med den typ som jag fick provåka. Dessa spårvagnar flyttades från Ängbybanan (linje 11) till Nockebybanan då tunnelbanan invigdes.

I en text från början på 80-talet kunde man läsa att många ungdomar använder 12:an
som träffpunkt. De vuxnas åsikter varierade: "Det är aldrig något bus på 12:an och
ungdomarna är så artiga". "Fredag och lördag kväll vågar jag aldrig åka med den". "12:an är en rullande fritidsgård".

Det bor och har bott många kända personer utmed Nockebybanan varav dåvarande statsministern Per Albin Hansson torde vara den mest kände¨. Han åkte på sin tid dagligen till Tegelbacken varifrån han promenerade till jobbet i Kanslihuset.

Claes Lyttkens

Källor:

• Nockeby – en trädgårdsstad
• Bromma Hembygdsförenings Årsbok 1948
• Trycksak, Trädgårdsstadens 100-årsjubileum 2013