Sammandrag av Aud Sjökvists föreläsning den 23 september 2024 
I juni 1973 publicerade DN en debattartikel ”Rätten till vår död”, skriven av journalisten, samhällsde- battören mm Berit Hedeby, vilken ledde till en livlig debatt, där även läkare, sjukvårdare m.fl deltog. 

Hedeby återkom i en ny artikel med förslaget att, efter amerikanskt mönster, bilda en aktionsgrupp för att föra kampen för dödshjälp vidare och i oktober 1973 bildades Aktionsgruppen ”Rätten till vår död”. 

År 2008 ändrades namnet till ”Rätten till en värdig död” (RTVD). Föreningen har hela tiden arbetat för varje människas rätt att själv få bestämma över sitt liv – ända till slutet – så länge som detta inte inkräktar på någon annan människas självbestämmande. Rätten ska även omfatta medicinsk hjälp att få avsluta livet, för den som lider outhärdligt på grund av en obotlig sjukdom eller liknande tillstånd. 

De senaste åren har i media förekommit både gripande och upprörande berättelser om svårt sjuka personer som velat men inte kunnat avsluta livet utan i stället har tvingats genomlida en långdragen och plågsam dödsprocess, trots bästa tänkbara insatser av svensk palliativvård – men det har inte räckt. Deras vädjan om att få ett slut på lidandet har dock klingat förgäves. 

Europadomstolen fastslog för mer än 20 år sedan att hur en person väljer att passera de avslutande ögonblicken i sitt liv utgör en del av handlingen att leva och man har rätt att begära att detta val också respekteras. I Sverige får vi ta livet av oss och det är även tillåtet att hjälpa en person att dö, under förutsättning att personen själv utför den sista och avslutande handlingen. I Sverige är alltså dödshjälp i form av medhjälp till självmord tillåten. 
I sådana fall ställer Europadomstolen särskilda krav på lagstiftningen; avkriminaliseringen måste åt- följas av lämpliga och tillräckliga säkerhetsåtgärder för att förhindra missbruk. Här i landet finns det inget sådant regelverk utan här förbjuds medicinsk dödshjälp indirekt genom att den läkare som ger sådan hjälp förlorar sin legitimation. En svensk patient som på grund av en obotlig sjukdom eller outhärdligt lidande vill avsluta livet kan med andra ord inte utöva sin fulla rätt att bestämma hur hon eller han vill dö utan tvingas låta naturen ha sin gång eller ta till mer eller mindre drakoniska metoder för att få frid. 

Fem av tio svenskar säger ”ja” till dödshjälp och tre av tio säger ”ja, kanske” (Novus 2020). Andelen positiva har ökat markant under en tioårsperiod och numera önskar även fler läkare legaliserad döds- hjälp än de som motsätter sig detta. Både Svenska Läkaresällskapet och Läkarförbundet accepterar nu kravet på en utredning av frågan om dödshjälp. 

Varje år får ett antal svenskar hjälp att dö i Schweiz. RTVD ifrågasätter starkt det mänskliga i att svårt lidande personer ska behöva resa till ett annat land för att få hjälp att avsluta livet. I praktiken är det endast resursstarka svenskar som kan tillgodogöra sig rätten att själva bestämma hur deras liv avslutas, medan övriga riskerar att tvingas utstå ett onödigt lidande. 

Vi har alla ett ansvar att nuvarande inhumana och orättvisa situation upphör. Politikerna bör gå i spetsen för förändringen genom att tillsätta en parlamentarisk utredning i syfte att i Sverige etablera vad allt fler länder nu redan har: ett system för lagreglerad dödshjälp.