Idag bor Lars Rutenius och hans fru Ingun i ett hus med en omväxlande historia på Nyängsvägen 35.

Huset byggdes i början av 1920-talet och det har varit butiksverksamhet där sedan 1923. John Cedergren och hans fru Augusta startade den första butiken "Augusta Cedergren Kött Fläsk och Specerier"[1] och man delade lokaler med ett kafé och en mjölkbutik. Men under åren försvann både kaféet och mjölken och Cedergrens blev ensamma kvar.

Man sålde mestadels dagligvaror, men även godis, vilket främst köptes av skolungdomar som bodde i närheten. Man malde kaffe själva som såldes som "Cedergrens Lyxblandning".

Husets övervåning var bostad och här bodde John och Augusta Cedergren. Sedermera övertog deras dotter Ruth som gifte sig med Ove Björklund, affärsverksamheten. 1989 dog Ruth och då stängdes butiken, men Ove bodde kvar.

Familjen drev sedan catering mellan åren 1989-1995. Mellan 1999-2005 fortsatte externa företag cateringverksamheten. Under ett par av dessa år gjordes pasta som såldes under namnet Modern Food. I början av 2000-talet dog Ove och fastigheten blev ett dödsbo.

2005 sålde de efterlevande barnen tre fastigheter i Kvarteret Tennsoldaten varav affärsverksamheten låg i två av dessa fastigheter. Den tredje fastigheten låg på Drömstigen som senare såldes 2005 till Byggnads AB Dal och Flytström.

2006-2007 byggdes villan på Drömstigen om och 2007-2008 genomfördes en total nybyggnation av den gamla affärsverksamheten till tre lägenheter. Man jämnade den först med grunden men behöll dock tre ytterväggar. Ytligt ville man att den skulle se ut som förr. Bakom huset låg en simbassäng 8 x 4 meter vilken las igen med bråten från rivningen av byggnaden. Vid samma tidpunkt förlängdes också huset. De ursprungliga källarlokalerna, som tidigare varit lager, gjordes om för att anpassas till lägenheterna och byggnationen blev klar 2007/2008.

I slutet av 2007 bildades bostadsrättsföreningen "Nyängen i Bromma" och de tre andelarna köptes i maj 2008. Exteriört känns byggnaden igen från förr genom bland annat fönsterytor, glasdörrar och takkupor [2].

Claes Lyttkens