För några dagar sedan kom min man som bor på Mälarbackens vård-och omsorgsboende in på akuten med ambulans efter ett krampanfall. Med honom från boendet var en av omsorgspersonalen för att han inte skulle lämnas ensam. När jag bytte av henne strax efter ankomsten var han redan inne på mottagningen och jag blev så imponerad av sättet som vi blev omhändertagna. En av läkarna hade till exempel som uppgift att prioritera bland de som kom in vem som snabbast behövde hjälp vilket gav ett mycket professionellt intryck. Snart var maken inlagd på en avdelning för strokepatienter och nya prov togs, hjärnan röntgades och han fick en mängd slangar monterade på kroppen. Den medicinska vården var så vitt jag förstår den bästa möjliga. Men så kommer jag till mitt men!

Varför ingår inte kunskaper om hur personer med demenssjukdom ska bemötas i vårdpersonalens utbildning? Jag var hos min man hela dagen och kunde inte undgå att höra vad som sades till de fyra patienter som låg i samma rum och alla med en demensdiagnos. Jag blev förskräckt över hur det var. Tänk så mycket enklare det skulle vara om läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna hade vetat hur man pratar med en person som har en demenssjukdom! Nu är maken tillbaka på sitt trygga boende på Mälarbacken där all personal har kunskaper om hur man bemöter människor med demens och jag känner mig lugn över att han har det bra.

Slutsatsen för min del blir att jag ska göra allt vad som står i min makt för att tala om för dem som utbildar vårdpersonal hur nödvändig denna kunskap är, inte minst med tanke på att ju äldre vi äldre blir ju troligare är det att vården kommer att möta denna patientgrupp i sitt yrkesliv om och om igen!

Lena Hedquist