18 april Gamla Sta´n

Trots det kalla och gråa vädret och några frusna fötter och händer, så blev vår resa till Stockholm en positiv händelse.

  • Christoffer O´Regan
  • Christoffer tar ut riktningen för guidningen
  • Dörren vid gamla polishuset, numera bakdörren till Anna Kindberg Bathras bostad.
  • Vi var drygt 50 personer som fick turen att bli guidade av Christoffer
  • Glädjeflickornas hus
  • En påskliljepyntad balkong jag inte kunde låta bli att föreviga
  • Vi går på de kullerstensbelagda gatorna. Inte avsedda för högklackat.
  • Så många vackra hus med gammeldags gatlyktor
  • Vi ser alla lite frusna ut i det gråa aprilvädret, trots detta kunde Christoffer trollbinda sin publik med sina berättelser.
  • Christoffer O´Regan
  • Christoffer tar ut riktningen för guidningen
  • Dörren vid gamla polishuset, numera bakdörren till Anna Kindberg Bathras bostad.
  • Vi var drygt 50 personer som fick turen att bli guidade av Christoffer
  • Glädjeflickornas hus
  • En påskliljepyntad balkong jag inte kunde låta bli att föreviga
  • Vi går på de kullerstensbelagda gatorna. Inte avsedda för högklackat.
  • Så många vackra hus med gammeldags gatlyktor
  • Vi ser alla lite frusna ut i det gråa aprilvädret, trots detta kunde Christoffer trollbinda sin publik med sina berättelser.

Christoffer O´Regan tog emot oss på slottsbacken och tog oss med på en trevlig och upplysande guidning i gamla sta´n.
Han hade många anekdoter från 1700-talet att berätta för oss om. Vi fick veta att där Anna Kindberg Bathra nu bor var det från början en polisstation och ytterdörren in till denna var originaldörren från då huset byggdes. I AKB:s nuvarande TV-rum var då själva förhörsrummet.

Vi fick också se var glädjehuset låg på den tiden. Christoffer har läst många(kanske alla) tidningar som finns bevarade. Där kunde man läsa om hur folk skrev i tidningen om glädjeflickorna som hade målade läppar och djupa urringningar som då vissa protesterade emot.

Han tog oss också bort från villfarelsen att det skulle vara väldigt smutsigt på gatorna på den tiden som det står beskrivet i många romaner och faktaböcker. Tydligen hade renhållningen varit utlagt på entreprenad. Man kastade alltså inte ut pisspottans innehåll ut på gatan. det var istället renhållningsarbetare, utelsutande kvinnor, som arbetade med detta under nätterna.  De var två och två som bar tunga tunnor på en stång mellan sig. Och var man inte klar till klockan 8 på morgonen, kunde det komma klagomål i tidningen. 

Christoffer hade så mycket att berätta att tiden skenade iväg. Han pratade också väldigt tydligt så att jag tror alla i vår stora grupp kunde höra honom. Han rekommenderade att gå in via internet på Kungliga biblioteket och läsa dagstidningar från 1700-talet och framåt. Det ger en bra blick om hur samhället fungerade på den tiden.

Han avslutade guidningen med att läsa en vers från den tiden:

När jag en gång är borta, sörj mig inte som död.
För att även om en eld har slocknad, lyser ju faktiskt dess glöd
Än en liten tid kan jag leva i ditt minne kvar,
dröja likt aftonrodnad när solen sjunkigt har.
Eko av ton som tystnat, gäckande flyktig doft,
syn som rör dig i drömmen än när min kriopp är stoft.
Visst stilla och ooundvikligen slocknar ju i askan all glöd. 
Men tänk på att det är först när du  glömt mig som jag verkligen är död.

Avslutningsvis åkte vi till Björk Bar & Grill för att äta en mycket god och rikligt tilltagen lunch.

Mats från Forssjö Buss lotsade oss till och från men framförallt lugnt genom trånga utrymmen på gator som delvis var avstängda för arbete. 

(Text och bild Inger Handberg)