Första dagen med buss och stopp vid Stonehenge och vidare till vår första övernattning i Salisbury. Ett litet hotell, vid namn Red Lion, med många små trappor upp och ned från olika håll. Pittoreskt är väl ordet för hotellet utan hiss. Vi åt gemensam middag på kvällen och jag tror vi alla var trötta efter den långa resdagen.

Andra dagen besökte vi Salisbury Cathedral, besökte marknaden och åt lunch på egen hand. Sedan reste vi vidare till Leonardo Hotel i Exeter. Även där åt vi en gemensam middag. Katedralen var mycket intressant och hade en lång historia att berätta. Katedralen vilar på en bädd av sand och vatten. Det berättades att om vattnet skulle försvinna så skulle hela byggnaden rasa ihop. Det är kombinationen med sand och vatten som bär upp. Just nu var vattenståndet knappt en meter men hade tidigare i år varit uppe i över en och en halv.

Dag tre åkte vi en otroligt vacker resa genom Dartmoor nationalpark. Vackra vyer med Dartmoorhästar, får, kor och vackra ljunghedar. Ett stopp gjordes vid en gammal stenbro, Postbridge, där vi även kunde prova den lokala glassen. Vi stannade till i Tintagel och fikade. Det blev nog Scones med clotted cream för de allra flesta. Färden bar vidare till Plymouth där vi övernattade i tre nätter på Future Inn. Ett modernt och bekvämt hotell men som låg lite avsides och en bit från centrum.

Nästa dag blev en dag i regnets tecken men trots vädret, fick vi se en hel del vackert. Vi stannade till vid St Michaels Mont och kunde skönja ön genom dimslöjorna. Lands End som ligger allra längst ut i Cornwall, bjöd på en mjölkvit dimma och lite lätt regn. Det var ju lite synd att vi inte fick klart väder och hade kunnat se ut över havet men Bibbi tog oss med till en liten by som heter St Ives och där klarnade det upp och en del tog sig den branta vägen ända ned till stranden.

Dagen därpå var det dags för ännu en lång bussfärd till Eden Project, ”växthus” eller Biom som visade växter från olika klimatzoner. Där fick vi se många växter vi inte kände igen och en del som vi känner igen som krukväxter här hemma. Vi for sedan vidare till en liten, mysig fiskeby som heter Mevagissey (uppkallad efter två kvinnliga helgon vid namn Meva och Gissey. Lång färd mot hotellet igen. Några få stannade och gjorde Plymouth by night men flertalet valde att åka direkt till hotellet och vila sina trötta ben.

Så bar färden till Torquay och ett verkligen unikt hotell vid Namn Livermead House. Vi blev otroligt fint bemötta av ägare klädda i frack och en röd nejlika i knapphålet. De bar upp våra väskor på rummen och vi blev bjudna på en kopp the eller kaffe med liten kaka och kunde njuta av det fantastiskt fina vädret och utsikten från trädgården ut mot havet. Hotellet var som hämtat ur en roman av Agatha Christie (som föddes i Torquay) eller kanske Fawlty Towers.  Gammal inredning från över hundra år tillbaka. Det stod 1902 på kranarna vestibulens toalett. Det var visserligen gammalt men välstädat och fint. Hotellet var en upplevelse i sig! Vi hade fria aktiviteter och många vandrade längs strandpromenaden eller valde att vila i den grönskande trädgården med skuggande palmer.

Sista dagen på resan var hemresedag och vi startade kl 07.00 från hotellet och vi var inte hemma i Flen förrän kring kl 22.00 på kvällen.

Förutom en duktig guide i Bibbi så hade vi en väldigt bra busschaufför som körde lugnt och fint och var en fena på att snirkla sig på smala gator och backa till på, kan tyckas, omöjliga ställen.

(Text och bild Inger Handberg)