Dagarna blir längre, förra veckan noterades 35 minuter mera ljusa timmar än veckan före. Och på teve sa de i onsdags att den metereologiska våren kommit till Mälardalen.

Det var Doris Rutemark som ledde oss på denna förstavårvandring. Och visst såg Frilufsarna både en flygmyra, en fjärilslarv och knoppande ”videkissar” under promenaden.

Men den riktiga vårvärmen låter vänta på sig och aningen kändes det, åtminstone i motvind på hemvägen, att man kunde klämma i med Lundasången
Vårvindar friska:
Vårvindar friska leka och viska
Lunderna kring likt älskande par
Strömmarna ila, finna ej vila

Å jösses, vi var 39 Frilufsare och fyra hundar. Det var rekord för antalet fyrbenta vänner, men vi har en gång varit ett par flera mänskliga lufsare. Promenaden var knappa fem kilometer. Då hade vi både nått fram till målet vid Ekeby kyrkoruin, där vi åt vår matsäck, och återvänt till samlingsplatsen vid Tuna Park.

Vi gick delvis i villaområden på gator och även på cykel- och promenadvägar. De nyss nämna vindarna rufsade om lite, men värre har vi definitivt varit med om. Den här gången fick vi åter några nya medlemmar i Frilufsargruppen. Det lät som om dessa var nöjda och att de vill återkomma.

Vill du veta mera om Ekeby kyrkoruin
Kyrkoruinen undersöktes och konserverades åren 1950—1951, varvid man fann att kyrkan en gång varit typisk 1100-talskyka med ett långhus för församlingen och ett mycket trångt kor för prästens agerande för de heliga handlingarna under mässan. Den låga, trånga triumfbågen, som bör ha skiljt långhuset från koret, var inte ens helt öppen, eftersom en pelare tycks ha stått mitt i bågen. Två trånga öppningar förmedlade således kontakten mellan präst och församling. Framme vid koringången låg en murad grav där tre män blivit lagda.

Den förnämliga platsen förutsätter naturligtvis, att det var en framstående familj i bygden, som där fått sin gravplats. Den sist gravlagde hade på sin panna ett litet silvermynt från mitten av 1100-talet.

KÄLLA: https://www.kyrkokartan.se/0473502/Ekeby_kyrkoruin (mera upplysningar finns på denna webbadress).

Text: Roger Stark