Utflykten till Hälleforsnäs

en härlig Frilufsartradition

  • Här är 38 Frilufsare klara med fikat och är beredda fortsätta dagens promenad. Foto: Leif Korsman
  • Maj-Britt Besterman startade det som blivit Frilufsarna.
  • I en trädgård, som vi passerade, finns en rad grovt huggna figurer, både gubbar och vilda djur. Kanske är det en varg som tittar fram för att bli avbildad. Foto: Roger Stark
  • Fågelkvittret må ha varit på sparlåga, men den färgprakt som fanns i vindskyddet kompenserade.
  • Det är välordnat.
  • Frilufsarna går i allt längre led.
  • Här är 38 Frilufsare klara med fikat och är beredda fortsätta dagens promenad. Foto: Leif Korsman
  • Maj-Britt Besterman startade det som blivit Frilufsarna.
  • I en trädgård, som vi passerade, finns en rad grovt huggna figurer, både gubbar och vilda djur. Kanske är det en varg som tittar fram för att bli avbildad.  Foto: Roger Stark
  • Fågelkvittret må ha varit på sparlåga, men den färgprakt som fanns i vindskyddet kompenserade.
  • Det är välordnat.
  • Frilufsarna går i allt längre led.

Språng över spångar vågade sig 38 Frilufsare på torsdagen, trots att vårvärmen hade tagit paus. Meningen med de här promenaderna är samvaron med samtal, den friska luften samt att det på köpet blir en aning motion för oss i SPF Seniorerna Eskilstuna.

Det blev en härlig runda med ett par nya ”lufsare”, men förstås även med Maj-Britt Besterman. Det var Maj-Britt som för elva år sedan lade grunden till allt detta. Hennes lilla startgrupp har sedan några år vuxit sig stor och blivit uppskattad. Maj-Britt avgick förra året ur ledningsgruppen men hade i dag tillfälligt antagit utmaningen att ytterligare en gång ordna vår promenad – det var den som nu också har avverkats. ”Just den här slingan på grusvägar, skogsstigar och spångar mellan småsjöarna är min favorit. Så tack alla ni som ställt upp tidigare och alla som kom i dag", sa hon

Hälleforsnäsrundan är bara tre kilometer, men innehåller allt vad man kan önska sig. På topp är platsen för den obligatoriska fikastunden. När vi befriat oss från ryggsäckarna spred vi ut oss bland bänkar och vindskydd. Och nog pratades det en hel del, vissa så pass att det blev svårt att hinna tugga den medhavda smörgåsen!

Möjligen kunde vi konstatera att fågellivet var ganska sparsamt, kanske på grund av kylan. Men vad betydde denna brist på fåglar när vi kunde prata om de träd som fällts av både bäver och stormar. Vi kunde dessutom berömma de stadiga och breda spångarna i ett helt fantastiskt område.

Text: Roger Stark