Vår guide Maria berättade om Augustas konst och liv, hon föddes 1866 som 9:e barn i en syskonskara på 10. Det ansågs att hon hade ”läshuvud” men familjen hade det knapert så ekonomin tillät inte några högre studier för henne. Augusta besitter en inre kraft och nyfikenhet som tar henne bort från pigjobbet och för henne till Stockholm och utbildning inom måleri och fotografering på Konstfack. Hon kommer ända till New York där hon startar en affärsverksamhet för fotografering och porträttmåleri. Uppdragen uteblir och affären stängs. Augusta börjar känna sig utsatt och förföljd av en andlig strid samt att hon tidigare känt att hon var utsedd att göra stordåd som nu uteblev. Föräldrarna ordnade så att hon återkom till Sverige och hemorten Skuttunge. Hon är då sjuk och ett år efter hemkomsten ansöker fattigvården att hon skall bli intagen på Uppsala hospital och asyl, det var 1900. I inskrivningsjournalen står att läsa sjukdomsorsak är felslagna förhoppningar.

Augusta diagnostiseras med schizofreni och var intagen resten av sitt liv och hon dog 1954 på Beckomberga sjukhus efter att ha tillbringat 54 år och 18 dagar på institution.

Astrid Göransson f. 1956 klev in på medicinhistoriska museet i Uppsala 2015, där hon möttes av ett kvinnoporträtt målat av Augusta. Astrid fångas så av denna målning att det blir till ett visuellt möte och samtal. Astrids porträtt tar på sätt och vis vid där Augusta slutar eller om det är tvärt om. Astrids intensiva lerbyster och Augustas strama målningar är inte varandras förebilder eller kommentarer. De sätter varandra i rörelse, insikterna är gemensamma  även om det riktas åt olika håll med skilda syften. Kanske handlar alltihop egentligen om ett sätt att göra världen meningsfull, sammanhängande och förståelig.

En synnerligen intressant timme om ett människoöde för inte allt för länge sedan.

Innan vi slutade hann Maria med att berätta om museets permanenta utställning.

Väl värt ett besök.

Text och foto: Veronica Ankarfjärd