Den platsen har flera år varit vårt givna utflyktsmål på våren när de artskyddade backsipporna målar hela backen blålila. Nu provade vi att åka dit även på hösten. Förhoppningarna motsvarade våra förväntningar och visst är Sofiebergsåsen fint även utan backsippor.

”Jag tycker verkligen om de här utflykterna med Frilufsarna. Jag lyckas inte alltid pricka in de här torsdagarna, men jag längtar efter dem och mår bra av dem”, sa Lena Johansson efter dagens runda på cirka fyra kilometer högt uppe på åsen med vidunderlig utsikt.
”Inte bara utsikt, utan även trevligt sällskap. Det är helheten jag tycker om; frisk luft, lite motion och våra samtal”, fortsatte Lena.

Den här gången hade vi också verkligen tur med ett skådespel. Vi kunde på håll se arbetet med de nya, härliga vindkraftverken vid Kafjärden. De växer fram med god hastighet. Varje vindkraftverk förses med tre vingar. Framför oss lyftes ett kraftverks andra vinge på plats. När vingen ”dockades” utbröt en spontan applåd, eftersom bland oss frilufsare är miljövänlig elproduktion lovvärd.

Efter ett sådant skådespel behövdes förstås en gemensam fikastund. Lite utspridda blev vi med kaffekopp i handen. Men vi satt skönt och vi konstaterade också att långe kamraten Lasse gick omkring med sin kopp, medan bilkompisen Doris var liten å satt.

I nästa vecka samlas många av oss igen för nya turer.

Text: Roger Stark