För första gången gav sig Frilufsarna iväg de två milen till Askholmen mellan Kvicksund och Tumbo. Det var Eva Wallin, den nya medlemmen i den grupp som anordnar Frilufsarnas promenader, som tog oss med dit. Eva har den sträckan som sin ”hemmabana”.

Visst var det kyligt när vi besökte Askholmen, vi är ju inte riktigt vana med kyla ännu. Vi noterade en och annan isfläck där det tidigare var vattenpölar. Men Frilufsare traskar vidare. Både den här torsdagen och kommande torsdagar. 

När du sett bilder och läst om promenaden vid Askholmen kan du också se vad som ska hända resten av året. Vi fyller almanackans alla torsdagar fram till och med avslutningen 14 december. Här kortfattat. 

 -  torsdagen 23 november promenad på OK Tors bana, 
 -  torsdagen 30 november återbesök på Rossviks säteri, 
 -  torsdagen 7 december kvällspromenad med jultema, 
 -  torsdagen 14 december avslutning med promenad från Vilsta.

”Vem skulle komma på idén att sitta på en sten och fika i mitten av november, om det inte vore för Frilufsarna”, sa Britt Ullmar. Britt satt bredvid Lena Johansson, som hade samma tankegångar:”Visst är det härligt. Jag kan inte alltid få tid till de här promenaderna, men jag är med så ofta som möjligt. Även den här dagens var toppen”.

Promenaden på Askholmen erbjöd Frilufsarna en helt ny bana på cirka fem kilometer. De 20 medlemmarna från SPF Seniorerna Eskilstuna hade klätt sig så som väder och skogsstigar kräver så här i mitten av november trivdes.

I de centrala delarna av detta naturreservat hittade vi ­fina ekbackar med många grova träd. De gamla ädellövträden är kvar från den tid då hagarna var mer öppna. Här går det att se gott om döda träd i olika stadier av förmultning.

Den döda veden är viktig för många växter, fåglar och insekter som har svårt att klara sig i det moderna landskapet. I veden hittar de mat och boplatser. 
I reservatet finns också många olika lavar, mossor och svampar. En sällsynt svamp är brun borstticka, som behöver död ask och alm för att kunna överleva.

Text: Roger Stark