Glad sol tog emot Frilufsarna

Vandring på OK Tors bana

  • Frilufsare i solsken, även om novembersolen stod låg och gav långa skuggor. Foto: Leif Korsman
  • Utmed spåret blev det många trevliga samtal. Foto: Roger Stark
  • Belöningen! På stubbar eller stenar med mossa, blir det traditionsenlig fikastund för Frilufsare. Foto: Roger Stark
  • Torshällaskogen tog emot Frlufsarna. Sällan har det varit så mycket fint folk bland dessa tallar och granar. Foto: Roger Stark
  • Frilufsare i solsken, även om novembersolen stod låg och gav långa skuggor.  Foto: Leif Korsman
  • Utmed spåret blev det många trevliga samtal. Foto: Roger Stark
  • Belöningen! På stubbar eller stenar med mossa, blir det traditionsenlig fikastund för Frilufsare. Foto: Roger Stark
  • Torshällaskogen tog emot Frlufsarna. Sällan har det varit så mycket fint folk bland dessa tallar och granar.  Foto: Roger Stark

Efter en onsdag kom givetvis en torsdag, som numera nästan alltid är lika med en promenaddag för Frilufsarna inom SPF Seniorerna Eskilstuna. 

Att det kommer så mycket som 19 vandrare en dag i slutet av november är fantastiskt. Speciellt som onsdagens väder snarast var motbjudande – eller så var det just onsdagens eventuella innesittande som lockade. November har verkligen inte bjudit på sådana dagar som vi kallar vackra, det vill säga med sol och värme, men desto mera mörka moln och regn. 

Den mindre patrullen som alltid kollar banorna innan hela gänget inbjuds hade gjort sitt jobb en vecka tidigare. Då konstaterades att den sträcka på 5 kilometer som vi ursprungligen planerat gå den här dagen inte var framkomlig. Istället valdes det fina elljusspåret, som visserligen bara är 2,5 kilometer, men som har några rejäla backar så att vi ändå fick ta i lite grann.

Idel glada miner visades upp när det på sedvanligt vis skulle tas en gruppbild. Den här gången kom dagens belöning, den gemensamma fikastunden, efter promenaden. Tänk, det fanns lite trattkantareller också.          

Precis när termosarna åter stoppades undan försvann solen, som ett tecken på att det var dags att åka hem och kanske redan börja tänka på nästa veckas samling och promenad.

Text: Roger Stark