Studiebesök vid Mälardalens Högskola

Vid månadsskiftet november – december besökte vi Mälardalens Högskola, MdH i de nya fantastiska lokalerna, där det gamla badhuset är integrerat med den nya byggnaden som är sex våningar.

  • Ambassadören Matilda berättar om den nya högskolan. I bakgrunden en trappa upp syns biblioteket, som är inrymt i och runt den gamla simhallen, som är Q-märkt. Färgsättningen påminner om den gamla verksamheten med havsgrönt som huvudton
  • Trappan intill huvudentrén är tänkt att vara en mötesplats.
  • En fantastisk öppen miljö med många platser för studier och möten.
  • Mötesplatsen i den gamla simbassängen från 1933, som bevarats. Färgsättningen är inspirerad av vatten.
  • Ambassadören Matilda berättar om den nya högskolan. I bakgrunden en trappa upp syns biblioteket, som är inrymt i och runt den gamla simhallen, som är Q-märkt. Färgsättningen påminner om den gamla verksamheten med havsgrönt som huvudton
  • Trappan intill huvudentrén är tänkt att vara en mötesplats.
  • En fantastisk öppen miljö med många platser för studier och möten.
  • Mötesplatsen i den gamla simbassängen från 1933, som bevarats. Färgsättningen är inspirerad av vatten.

Inför byggnationen utlystes en arkitekttävling som vanns av det danska företaget ARK. En av förutsättningarna var att det skulle vara en jämställd miljö och att alla individer ska kunna röra sig fritt, oavsett eventuella funktionshinder. I bottenvåningen finns bl a verkstäder och civilingenjörsprogram, affärsinkubator och idélab med extra kärlek till entreprenörskap. Sedan 1990-talet har man haft kontakt med ca 600 företag. Även utbildningar som vård- och omsorg, sjuksköterskeutbildningar, lärarutbildningar, IT, industridesign m fl genomförs.

Mälardalens Högskola övergår vid årsskiftet till att bli Mälardalens universitet, något som skolan, Eskilstuna och Västerås stad är mycket stolta över.

Ca 20 000 studenter är inskrivna, varav ca 4 000 i Eskilstuna. Utöver detta är utbildningen förlagd till Västerås, Nyköping och många utbildningar är digitala.

Text och bild: Boel Bolwig