I ett lite kyligt men soligt höstväder startade guidningen utanför det pampiga 1600-talsslottet Löfstad.

Första anhalten var slottets kök, därefter vandrade vi runt i slottets paradvåning och imponerades av alla vackert inredda rum och salonger. En kunnig guide från Östergötlands museum berättade mycket livfullt om alla spännande saker som hänt på slottet. Slottet brann 1750 men återuppbyggdes därefter. Det var då Löfstad fick sitt nuvarande utseende. Många intressanta människor har genom seklerna bott på slottet. Den förste ägaren var fältmarskalk Axel Lillie. Senare efter branden ägdes slottet av Sophie von Fersen (gift Piper) vars bror är den beryktade Axel von Fersen. Nyligen presenterades brev som innehöll fakta om hans relation med den franska drottningen Marie- Antoinette. Det finns vissa belägg för att Axel von Fersen skulle kunna vara far till två av drottningens barn.

Sophie von Fersens barnbarnsbarn Emilie Piper var Löfstad slotts sista ägarinna. Hon föddes 1857 på Löfstads slott men gifte sig aldrig. Det var också Emilie som genom sitt testamente gjorde Löfstad till museum. Emilie tillhörde den åttonde generationen efter byggherren Lillie och med sin gåva avslutade hon släktens ägande.

Här i denna säng avled Emilie Piper som den sista ägaren till Löfstads slott år 1926 och sedan dess har tiden stått stilla. Inventarierna skänktes till Östergötlands Museum och byggnaderna till Riddarhuset med tydliga instruktioner att bevara alltsammans precis som det var. Och så blev det verkligen. Känslan är att Emilie bara gått ut en stund för att när som helst komma tillbaka. På den lilla almanackan i sovrummet, sitter fortfarande lappen med den 19 december kvar. Det datum som Emilie lades i jorden för den sista vilan. Museet Löfstad slott öppnade 1942.

Intill Löfstad slott finns två flyglar som inrymmer ett genuint värdshus och ett stall med butiken Slottsboden.

I det genuina värdshuset åt vi en god lunch och därefter gick resan vidare till Svenska Kakelugnsmuseet i Strömsfors. Där fick vi se en utställning som inrymde ca 40 st kakelugnar som var uppmonterade i olika miljöer. Den tidigaste var från 1750. Alla stilar var representerade. Den sista var tillverkad på 1930 -1940 talet. Vår guide berättade om kakelugnens funktion. En kakelugn och dess montering kan kosta över en miljon kronor. Museets ambition är att bevara och visa upp kakelugnar, som är en del av svensk hantverkshistoria.

På hemvägen kunde vi alla konstatera att det varit en mycket trevlig och intressant resa i historiens tecken.

Text o foto: Ann-Kristin Grundström Jansson och Kjell Elonius