Dansbandslåtar vi aldrig tröttnar på

Dansbandsvänlig musik - fritt fram för en svängom, lovade programmet och nog blev det både musik och dans när Peter och Glenn gjorde scenen till sin.

  • Musikerparet Glenn och Peter bjöd på bra underhållning.
  • Några lockades upp på dansgolvet, Maj Örtengren och Raymond Lindahl, och Annica Åström och Karin Hamqvist (i förgrunden.)
  • Musikerparet Glenn och Peter bjöd på bra underhållning.
  • Några lockades upp på dansgolvet, Maj Örtengren och Raymond Lindahl, och Annica Åström och Karin Hamqvist (i förgrunden.)

Dansparen var inte så många. Ja, egentligen bara två, men desto skönare för oss kvarsittare i publiken att se hur roligt det var att ta en svängom.

Peter (Malmström) och Glenn (Adolfsson) är inte ringrostiga när det gäller underhållning. I Pensionärernas Hus har de varit förut och de vet vad publiken vill ha. Det  blev mest dansbandslåtar, bland annat Ska du någonsin bli min och Klappar ditt hjärta bara för mig. Så dök plötsligt den andliga sången How Great Thou Art (O Store Gud) upp, skriven 1885 av Carl Boberg. Mäktigt framförd, trots det udda sällskapet.

När duon sjöng och spelade Anthem ur musikalen Chess ville applåderna aldrig ta slut. Samma sak med Py Bäckmans vackra Stad i ljus, Melodifestivalvinnare 1998 när Tommy Körberg sjöng den.

Två mäktiga låtar avslutade en uppskattad eftermiddag - There goes my Everything och My Way.

Text och bilder: Eva Dalin