AH: 
“Björkarna  doftar och lärkan slår (?).
Jag är äldre idag än jag var i går.
Det kan jag lova min salighet på;
Och likafullt verkar det inte så”
 
En dag i februari har kallats Blasiusdagen,i långliga tider. Man ansåg enligt dansk folktro att viporna väcktes till liv igen, där de låg nerkrupna under tuvor i mossarna
Blasius var ett helgon, en gammal biskop i Armenien, som till sina berömda tricks kunde räkna det att han förmådde en varg att återlämna en gris till en fattig änka och återvända till livet en gosse, som satt ett fiskben i halsen. Han kunde emellertid inte hindra att han själv martyrdödades år 316.
     Den här februaridagen blev sedermera den dag då alla fåglar, som ansågs ligga och gömma sig under vintern, vaknade till liv. Olaus Magnus påstod t.ex. att sva-lorna hade sitt vinteride på sjöbottnarna. August Strindberg understödde också den teorin i sina “Blomstermålningar och djurstycken” 1888, där han menade att en så liten och späd fågel aldrig skulle kunna orka flyga till tropikerna.
     Dagens fest bör ägnas åt egendomliga fåglar, som i afton skall flyga in på vårt bord. Som aperitif tar vi Fransk Fågel.
     Karl Gerhard har berättat att han under en revyturné på 20-talet varje dag på teaterns anslagstavla bakom scenen såg det mystiska meddelandet: FFF-Jour i Mor-gon: Eric eller Lili eller något annat namn ur ensemblen. Det visade sig att en del av ensemblen inledde varje dag med en Fransk Fågel, som det tillhörde jourha-vande, om det nu var Eric Abrahamson eller Lili  Ziedner eller någon annan, att fixa fram och gå runt med till de olika rum där medlemmar i FFF= Föreningen För Franska fåglar bodde. (En Fransk Fågel består av ett glas konjak. På glasets bräm läggs en tunn citronskiva, beströdd med finmalet kaffepulver. Fågelförtäraren
kastar i sig den inte alltför dyra konjaken och tuggar därefter omedelbart på cigtronskivan.
FEST: Fågelbo, Alouettes sans têtes, Svanungar
Mvh
Fleming