Lite om distriktets historia.

Känd historik för Hälsingedistriktet utan att vara komplett.

Historik.

Den första pensionärsföreningen i Länet bildades i Gävle 1942.
Därefter bildades Söderhamn 1943.1944 bildades Landafors,
Glösbo, Hudiksvall, Iggesund, Trönö och Stråtjära.

Då var det dags för ett distrikt och 4 föreningar bildades distriktet den 4 februari 1945. Föreningarna som ingick var
Söderhamn, Hudiksvall, Landafors och Trönö.

Styrelse valdes
Ordförande blev Per Strand, Söderhamn,
Vice Ordf. K.E. Mattsson, Sandarne.
Sekreterare blev Viktor Johansson Bergvik.
En kvinna kom in i styrelsen som blev kassör, Josefina Gustavsson Söderhamn.

Eftersom styrelsen var från Söderhamnstrakten, förlades distriktet i Söderhamn.

En avgift av 5 öre per medlem och kvartal enades man om från början.
Distriktsavgiften blev alltså 20 öre per år.

Styrelsen fick i uppdrag att tillskriva alla fristående föreningar för anslutning till distriktet.
1947 var det 5 st. föreningar som anslöt sig till distriktet.
Dessa 5 föreningar var Gävle, Glösbo, Iggesund, Stråtjära och Bollnäs.
Därmed bestod distriktet av 9 föreningar med 745 medlemmar.

De första åren hade distriktet många motgångar, bl a. därför att PRO agiterade med all kraft mot vår organisation.

Landafors Stråtjära,och Glösbo, upplöstes och medlemmarna övertalades att gå in i PRO.

Ekonomin var dålig och fick hjälpas upp många gånger med lotteri.

På årsmötet 1948 yrkade Brolund Hudiksvall, om en höjning av årsavgiften till 10 öre per kvartal, eller 40 öre per år.

1953 ökade årsavgiften till 80 öre och 1970 1 krona per år.

1949 var det dags att byta ordf. och Per Trönnblom, Trönö valdes.
Han innehade ordförandeposten till sin död 1956.

Trönnblom uträttade mycket inom distriktet och han kämpade hårt för pensionärernas krav och rättigheter.
Under 40-och 50-talen sändes många skrivelser om pensionärsfrågor till regering och riksdag.

Eftersom kommunerna på den tiden beslutade om pensionerna var det många gånger svårt för enskilda personer att hävda sin rätt, och många
sökte sig till pensionärsorganisationerna där de kunde få hjälp i sociala frågor.

I samband med att Jonas Östlund, Alfta valdes till ordförande efter Trönnblom, överflyttades distriktet till Alfta 1956.
Under åren 1958-1963 var Förbundsordförande Viktor Törnberg, Edsbyn, även distriktets ordförande.

År 1967 överflyttades distriktet till Bollnäs.
1969-1971 var Gustav Karlsson, Bollnäs, ordförande i distriktet.
På årsmötet i Bollnäs 1971, lämnade styrelsen in sina papper.

Det blev ett nytt extra årsmöte, och en ny styrelse valdes.
Jonas Jonsson, Ljusdal, blev distriktsordf.
Holger Myrlund,och Ingrid Eriksson, båda Söderhamn, valdes till kassör och sekreterare. Distriktet överflyttades då till Söderhamn.

Ekonomin var dålig så styrelsen fick börja med att söka tillstånd hos polisen för lotteri.
Efter många påtryckningar till Landstinget, utbetalades Landstingsbidrag första gången 1964, med 1500 kronor.
Anslaget ökade så småningom och 1977 erhöll distriktet 10.000 kr

1978 genomfördes en rättvisare reform, varvid bidraget beräknas
på antal föreningar och medlemsantal.
Med dessa medel understöder distriktet t.ex. föreningarnas studieverksamhet.
Furudal och Hansjö tillhörde vårt distrikt, till 1979,
då föreningarna överfördes till det nybildade distriktet i Dalarna.

Mellan 1983-1985 tillhörde 5 stycken nystartade föreningar från Gästrikland vårt distrikt.

1991 valdes Bernt-Olof Jonäng, Bollnäs, till distriktets ordförande, han var kvar till 1998, då han avled.
Efter Jonäng, valdes vice ordförande Nils Berggren, Nordanstig, till distriktets ordförande 1999.

Under år 2015 hade distriktet 5400 medlemmar och medlemsavgiften var 30 kr.

Slutord
Tiderna har förändrats. Under de 75 åren har det varit många olika uppfattningar inom distriktet, men det är distriktets strävan att
arbeta för pensionärernas bästa.

Ett jubileum är ett tillfälle där man blickar inte bara bakåt utan också framåt.
Den värld som fanns när distriktet bildades finns inte mer. Vi lever idag i ett annat samhälle med andra förutsättningar och värderingar och där distriktet också har att förändra sig och vara medveten om att ständigt nya frågor dyker upp.

Det behövs starka pensionärsorganisationer för att lösa kommande frågor på ett för pensionärerna bra sätt.

Med tillförsikt ser distriktet framåt och hoppas att vi skall kunna följa utvecklingen och växa med våra uppgifter.

Distriktsstyrelsen