En dag på jobbet med Vernerssons

SPF Seniorerna Orsa har förmånen att ha duktiga och ihärdiga reseansvariga inom föreningen. Kenneth och Margareta Vernersson har genom åren arrangerat många resor av skiftande slag som varit uppskattat hos medlemmarna. Nu är det så att man knäpper inte bara med fingrarna och vips har man en resa. För att få en uppfattning om vilket arbete som läggs ner innan resan kan bli av, fick jag möjlighet att följa en dag i samband med en kommande idé om resa och upplägget kring denna. Nu var det så att "en dag på jobbet" är i verkligheten "en månad på jobbet" innan alla bitar fallit på plats.
Margareta föddes i Rydöbruk utanför Hyltebruk i Småland, vilket inte går att ta miste på beträffande dialekten. I unga år hamnade hon först i en syfabrik men kom snabbt in på sjuksköterskeutbildning vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Efter examen 1966 fick hon arbete som operationssköterska. Hon avslutade sin verksamma del med 5 år på Mora lasarett innan pensionering.
Under resans gång så att säga, blev det några barn där 2 av dem bor i södra Sverige och en dotter i LA i USA. Sex barnbarn har det också hunnit bli. Vernerssons är även med i Smålandsgillet som håller till i Mora.
Kenneth började som så många andra på den tiden att jobba vid 14 års ålder i pappans metallgjuteri. Första delen av 60-talet drev Kenneth och hans bror en syfabrik i 4 år innan han anställdes på Algots i Borås. Kenneth hann med att flytta till Halmstad där han arbetade i en filterfabrik innan bussbranschen blev hans framtida yrke.
Bussjobbet började med Halmstads lokaltrafik i flera år för att sedermera ta över ett bussbolag med mycket utlandstrafik. Kenneth har genom busstrafiken under 15-tal år besökt ett 20-tal länder dock aldrig Spanien.
Kenneth och Margareta kommer till Orsa 1999 och Kenneth börjar jobba på Masexpressen och Siljans Buss medan Margareta får jobb på Mora lasarett. Paret firade för övrigt 50 års bröllopsdag på självaste midsommarafton 2017.
Vi träffades hemma hos Vernerssons klockan 8.00 för att bege oss ut på en rekognoseringsresa. Tanken är att fånga upp idéer och önskemål och sedan se om det är något att jobba på. Nu skulle många trådar nystas upp och körtider, kaffestopp och lunchtider fastställas. Denna resa var inte specifik för nästa resa utan ytterligare en i resmålsbanken som skulle kollas upp. Med ett 50-tal resenärer i bussen krävs koll på vägar, vändplaner, broar mm. Därför kontrollkörs alla sträckor, vilket kan vara väl så viktigt när man skall in i Stockholm t ex. Men även i en mindre stad kan problem uppstå som när en bro för 3,5 ton som inte finns skyltad.
Paret berättar om hur svårt det är med nya idéer samt vad folket kommer att tycka om evenemanget samtidigt som vi svänger in på ett av de tänkta ställena. "Här ser det trångt ut" säger Kenneth och kliver bestämt ut och försvinner bakom kurvan. Han kommer tillbaks med ett leende på läpparna och förklarar att man kan köra in från andra hållet. Vi går och hälsar på de som driver stället och praktiska saker diskuterades innan det var dags för avfärd till nästa stopp som visade sig vara fikapaus för oss.
Efter fikat var siktet inställt på en helt ny och annorlunda destination när vi hamnade på en smal liten väg som hade berg och dalbana som förebild. Vi gick runt området som skulle bli ett delmål och försökte tänka ut om det kunde bli problem med att ta sig fram även om man är lite ofärdig. Det var löst genom att det fanns 2 vägar fram till själva platsen.
Därefter närmade vi oss stället där det var tänkt att alla skulle få sträcka på benen innan lunchen skulle komma att serveras. Vår uppgift var nu att tänka ut en färdväg, kolla servicen och provsmaka maten innan stället var godkänt. Eftersom platsen hade många år på nacken och en brokig historia bakom sig skulle besöket även omfatta guidning. Efter överläggning med innehavarna bestämdes datum för besöket.
Mätta och belåtna bar det av till nästa mål som dock inte klarade kontrollen vad gällde framkomlighet samt begränsad möjlighet att ta emot 50 personer på kaffe.
Kenneth berättar om när man var på teaterresa till Stockholm och kom att hamna längst bak på teatern vilket förtog stor del av behållningen. Det är smällar man får ta för det gör att man blir ännu mer uppmärksam på nästa arrangemang. Det är väl så att det är resan i sig som gör dagen. Att den sedan kryddas med fika och god mat gör hela konceptet till en upplevelse. Sedan är det väl så att alla inte tycker lika om vad som är bra eller mindre bra. Men hittills känns det som att det uppskattats.
En annan liten episod var när bussen kom till första besöket på en resa och det var dags för kaffe. Nu hade det uppstått ett litet missförstånd där kaffestället aldrig uppfattat att det var full buss som skulle serveras kaffe. Genom en skicklig manöver ordnades allt till det bästa då det fanns ytterligare ett kafé på orten. Eller som nu sist då en Orsabördig bilist, 20 mil hemifrån kände igen bussen och upptäckt att det rykte där bak. Resan fick avbrytas och en stund senare fanns en annan buss tillhands.
Utbudet av resor ska variera och därför har det under årens lopp varit mest endagarsresor som upplevelser och studiebesök. Även musikaler med övernattning och temaresor 3-4 dagar har hunnits med och nya är på gång. Klockan börjar bli sen och det är dags att bege sig hemåt. Vi upptäcker att vi inte har hunnit med allt utan Vernerssons berättar att nu går vi hem och summerar dagen och lägger till och drar ifrån samt gör en ny kontrollrunda om några dagar. Det har varit roligt att få följa och även ta del av allt prat runt omkring innan det blir dags att presentera en färdig resa.

Text och foto Hasse Ekström

 <<< Tillbaka