Svampcirkelsn utflykt den 11 september gick till ekbackarna i naturreservatet NO om Sparreholms samhälle. Vi angjorde området från norr där en grind välkomnade oss och det fanns plats för våra bilar.
Sedan bar det iväg inåt på de nötkreatur-betade ängarna med många olika lövträd – inte bara ekar. Där fanns även lind, hassel, asp, björk, ask, lönn, vildapel och även små bestånd av gamla granar. Att jag rapporterar trädbeståndet så noga beror på att en av dagens lärdomar var: var växte svampen. Det var den fråga vår eminente guide i svampskogen Bo Karlsson frågade oss när vi kom med en svamp av okänt ursprung. Det är nämligen av största betydelse för att kunna skilja olika svampar åt.
Vi plockade mer eller mindre allt vi såg. Om vi inte själva kunde fick vi hjälp att sortera undan flugsvampar, mogna röksvampar, bläcksvampar och spindelskivlingar. De bar alla yttre tecken som går att urskilja vid lite närmare undersökning och är endast i undantagsfall ätliga.
När det gäller matsvampar kommer vi till kremlor – som nästan faller sönder när man tar i dem. Riskor – som alltid "blöder" med vit eller färgad saft och sedan alla soppar. För att särskilja de olika arterna från varandra får man ta till andra knep. Har soppen vuxit under eller nära en asp är det sannolikt en aspsopp - två stjärnor i boken, under en björk – sannolikt björksopp också två stjärnor. När det gäller kremlor som växer lite var stans finns det fler knep. Efter att ha nypt i stammen och konstaterat: kremla, luktat på den och försöka identifiera någon speciell doft t ex kryddig? eller skaldjurslik? sedan bita en liten bit av hatten, tugga och behålla smakbiten på tungspetsen åtminstone 3-4minuter och känna efter vad den smakar, därefter spotta ut, som när man provsmakar vin. Det var flera av oss som fick erfara en starkt pepprig, chili-liknande förnimmelse i munnen. Sedan var det där med att smaka kört för en stund. Det var bara att vänta till smaklökarna lugnat ner sig. De som inte luktar eller smakar illa eller för skarpt är ätliga och användbara matsvampar. Kan man konstatera att det är en kantkremla, som har en liten vit kant runt hatten eller en sillkremla så är de tre-stjärniga.
Någon kom dragande med en vacker starkt tegelröd kremla med guldgula skiftningar på både foten och skivorna – en guldkremla. En art som är "mindre allmän till sällsynt".
Dagen avslutades med att Bosse hittade ett väl moget exemplar av en stinksvamp med omisskännlig lukt.