Reseskildring Polen den 8 maj Dag 5 2019.
Dag 5
Vår guide Dorota fick börja dagen på ett jobbigt sätt.
Dorota hade beställt att vi skulle få börja äta frukost redan 6.30 för att kunna åka iväg kl 07.00 men personalen ville inte släppa in oss förrän kl 07.00.
Men Dorota fixade det men det kostade på. Hon visade sitt humör och personalen fick ge sig. Chefen hade glömt att informera sin personal och de höll på sina tider.
Ja, vi blev lite försenade och kunde åka iväg kl 07.10.
Vi är på väg till Auschwitz och vägen dit...
...gick genom böljande dalar med vinodlingar på sluttningarna. 
Vi är i kanten av Tatrabergen och där är byarna ganska tätt bebyggda med nästan bara stenhus.
En by vi kör genom har marknad och där säljs allt från kläder och mat till möbler och allt annat nyttigt man kan behöva och inte så mycket krims-krams som vi har på våra marknader.
Så är vi framme vid Auschwitz...
...där finns redan många bussar parkerade men det finns en plats till oss också!
Vi passerar en infotavla över området mens vi går i samlad trupp till incheckningen...
...Dorota fixar med inträdet, alla samlade utanför incheckningen!
Innan vi går in fick vi passera en metalldetektor precis som på en flygplats.
Även här får vi hörlurar med mottagare, som i saltgruvan...
...så att vi kan lyssna på vår svensktalande guide.
Det var många grupper igång samtidigt.
Husen vi ser är kvar från andra världskriget...
...och ska bevaras för framtiden...
...som en påminnelse av vad...
...som en gång har hänt här.
Ingångsportalen har fortfarande kvar skylten....
...med devisen "Arbeit macht frei" vilket är cynisk.
Eftersom de flesta som kom in här också dog här.
Hela området är omgivet av...
...dubbla taggtrådsstängsel...
...och vakttorn med jämna avstånd så det måste ha varit mycket svårt att fly härifrån.
Dessutom blev de som var kvar bestraffade extra hårt om någon mot förmodan lyckades fly.
Guiden visar in oss i...
... hus nummer 4.
Här har många fötter trampat på trappstegen genom tiden...
Ursprungligen var byggnaderna envåningshus och kaserner för polska soldater. I början kunde man bara ta in 10 000 fångar men när man gjort om byggnaderna till tvåvåningshus kunde man ta in 30 000 fångar.
Man tog hit fångar från hela Europa, 1,3 miljoner deporterades hit och 1,1 miljoner dog här. Alla var dock inte judar, även zigenare, bönder, präster och ryska krigsfångar placerades här.
Bönderna var sådana som deporterades för att tyskarna la beslag på deras marker. Och i början var det inte ett dödsläger utan ett vanligt fängelse.
Det kunde bo upp till 1 200 fångar i varje hus.
I hus nummer 4 berättades om när tågen anlände till Auschwitz och vad man gjorde med alla människor...
De fraktades dit i godsvagnar...
...och redan på perrongen delades de upp...
...i arbetsföra och de som skulle avrättas. 
...70-80 % sorterades ut för att gå till gaskamrarna.
Tyskarna vilseledde judarna och sa att de kunde lämna kvar sitt bagage...
...på perrongen och komma och hämta det senare efter att de hade fått duscha.
Duscharna var i stället gaskamrar där cyanid (cyklon B)...
...strömmade ut ur duscharna. Detta gift dödar på 20 minuter. 
Liken brändes senare i krematorier, även utomhus. Tyskarna tog då hand om alla rikedomarna och skickade dem tillbaka till Tyskland.
Vissa byggnader är omgjorda till museer.
I ett av dessa har de samlat 2 ton hår...
...från de personer som rakades innan de avrättades.
Ursprungligen har det funnits 7 ton.
Det fanns andra montrar som visar de vardagsföremål som också samlats ihop, tex
glasögon...
...skor...
...väskor...
...borstar...
...husgeråd...
...och proteser av alla de slag.
800 personer arbetade med att sortera upp alla saker som fångarna hade med sig.
Födan fångarna fick var avsiktligt mycket dålig för man räknade med
att de skulle avlida inom 3-6 månader av svält.
Vi lämnar husblock nummer 4 med sina fruktansvärda upplevelser...
...går vidare till husblock nummer 5...
...men vi tar en sittpaus under tiden!
Andra byggnader ser ut invändigt ungefär som de gjorde när kriget var slut.
Ett av husen var ett slags domstol med särskilda fängelserum...
...bl a ett där vissa dömdes att stå i ett utrymme 4 och 4 tills de dog...
och andra där fångarna fick bo utan mat tills de svalt ihjäl.
En så kallad tjänstebostad för de fångar som fått förtroende uppdrag!
Det fanns även en arkebuseringsmur...
...på gården utanför.
...en minnesbukett med ett meddelande nerlagt på arkebuseringsplatsen!
Här följer några fasadbilder inne från området...
Det fanns även vissa byggnader utanför stängslet...
...denna byggnad var en typ ? av verkstad utanför sjukhusbyggnaden.
Denna byggnad var sjukhus för SS-soldater...
...och kommendantens hus. Huset längst bort!
En kuriositet var att framför...
...kommendantens hus fanns en galge.
Här avrättades den förste kommendanten...
...Rudolf Höss 16 pril 1947.
Gaskamrarna användes till 1943...
...för sedan tog Birkenau över denna uppgift.
Att vi vet så mycket om vad som hände här beror på att tyskarna var mycket noggranna och dokumenterade allt. Ändå är det bara ca 20 % som är kvar resten lyckades de förstöra innan ryssarna intog området.
När vi var färdiga med Auschwitz åt vi vår lunch som bestod av baguetter och öl som Dorota beställt och köpt på ett bageri på vägen. Det var riktigt gott och rikligt så att några sparade halva lunchen till senare.
Sedan åkte vi en kort sträcka till Birkenau...
...som var det stora förintelselägret. Det byggdes 1941 och var ursprungligen tänkt som ett stort fångläger för ryska fångar under offensiven mot Ryssland.
1942 skickades de första judarna hit för att bygga...
...upp området med alla de hus som man räknade med skulle behövas, det vi ser på bilden var verkstäder.
Den äldsta delen kunde ta emot 20 000 fångar men byggdes successivt ut till att ta emot 60 000 fångar och det fanns planer på att ta emot 200 000 fångar.
Varje barack kunde rymma 400 – 700 fångar...
Vår guide följde med från Auschwitz och berättade om förintelsen i denna barack!
...barackerna var ursprungligen byggda för att fungera som stall åt hästarna.
Men gjordes sedan om till bostadsbaracker med stora trevåningssängar...
I ena änden på varje barack fanns två särskilda rum där blockvakterna bodde.
...där det kunde ligga 7-10 personer i varje våning...
...det var inte mycket dagsljus som kom in genom dessa fönstergluggar!
Det var mycket kallt där på vintrarna eftersom väggarna var enkla träväggar.
Det fanns ett uppvärmningssystem med två ugnar...
...som man eldade i...
...men det förslog inte långt i dessa stora baracker.
Många dog av påfrestningarna...
...i de levnadsförhållande som man hade. 
De som klarade sig bäst var de som fick jobba i fabriker utanför lägret.
Den stora porten in till Birkenau...
...med järnvägsspåren som leder in i området,
har för många blivit en symbol för Auschwitz vilket det alltså inte är.
Idag är det mest ruiner kvar av ett flertal baracker...
Vi lämnar så småningom denna...
...hemska "sevärdhet" som gav oss så många obehagliga känslor.
Men vi kände flera av oss att vi har levat och fått växa upp under en fantastiskt lycklig period i historien och i ett land där demokrati och jämlikhet har fått råda och utvecklas.
Nästa stopp på vägen blev en rastplats där resten av den fylliga lunchmatsäcken förtärdes.
Under den fortsatta bussresan berättade Dorota om sin familjs öden under och efter kriget. Det var mycket intressant att få en så ingående berättelse från en som själv varit med och som kan se tillbaka med utgångspunkt från det liv hon lever idag.
Vi kommer fram till den tyska gränsstaden Cottbus.
Här bor vi på hotell Radisson BLU... 
...det var det lyxigaste under den här resan.
Vi fick en god middag...
...som bestod av en stor buffé med många olika rätter.
!
Detta var en mycket god och smakfylld buffé...
...nu var det tid för en natts god sömn efter allt vi upplevt denna dag!
Godnatt allesammans!
Gå upp till sidans start! Gå till dag 6!
