Nils Wegards tal:

Distriktsordföranden Carl Elmhagen hade med hjälp av Gustav Modig och Gunnar Nilsson samlat 11 personer på Värdshuset i Genarp. Elmhagen ställde frågan om intresse fanns att i Genarp bilda en förening inom Sveriges Folkpensionärers Riksförbund. Svaret blev ett enhälligt ja och därmed var SPF Risen bildat. Man tilldelades nr 665 inom förbundet. Efter några år ändrades förbundsnamnet till Sveriges Pensionärers Riksförbund, alltså SPF. En interimsstyrelse valdes, bestående av Gustav Modig, ordf, Astrid Magnusson, sekr, Gunnar Nilsson, kassör, samt övriga ledamöter, Gunborg Håkansson och Malte Andersson. Revisorer: Astrid Wendel och Olof Rydström, en befattning han hade i 17 år. De flesta styrelsemötena hölls hemma hos varandra t.ex. hos Gunborg, Gunnar, Astrid m.fl. Mycket avhandlades i Modigs kök tillsammans med Gunnar Nilsson. Det blev en rejäl rivstart. Vid starten var man 11 medlemmar och vid årets slut var man 66. En ökning med 600%. Årsavgiften var 25 kr. Lokal på Medborgarhuset disponerades gratis om torsdagar. I en notering bland protokollen står: Astrid Magnusson och Gustav skrev gemensamt protokollen – Astrid sparkade Gustav på benen om det gick för fort, så att hon inte hann med att skriva. Jag ska citera från Sydsvenska Dagbladet den 23/2 1984. Där står så här: "Pensionärsföreningen Risen i Genarp avd 665 av SFR har hållit ett välbesökt årsmöte under ordförandeskap av Gustav Modig. Det framgick av verksamhetsberättelsen att styrelsen inte legat på latsidan. Förutom månadsmöten, med attraktiva inslag av skilda slag, har flera utflykter arrangerats med diverse besök av såväl förenings- och allmänt intresse. Den unga Genarpsföreningen, som just firat sin ettåriga tillvaro, har också kunnat notera en kraftig medlemsökning – över femdubbling på drygt ett år. Mot den positiva bakgrunden fanns ingen anledning att rucka på den alerta styrelsen. Vid årsmötet blev det därför omval över hela linjen med Gustav som ordförande. Några aktiviteter första året: Jan Bernadotte föreläste om Mainau och Christer Winther om Vuxenskolan. Christer har vi med oss här idag. Jag kan passa på att tacka dig Christer för allt jobb du lade ner och hjälpte oss med studiecirklar och råd och dåd i många situationer. Karin Nyberg kan verkligen skriva under på att du hjälpte oss mycket och vi ber även om en hälsning till Cecilia, din bisittare. Vi hade också andra underhållare under första året. Vi hade t.ex. Kristina Backe redan då. Hon var hos oss för ett par tre månader sen. Hon har varit hos oss flera gånger. Hon är precis likadan när hon var här nu senast som hon var för 20 år sen. Hon har verkligen inte åldrats. Vi var också på teaterbesök. Vi var på Cirkusprinsessan och Två man om en änka. I november hade vi gåsfest och till jul hade vi julfest på Genarps Värdshus, och alltid på den tiden avslutades festligheterna med att vi sjöng Nationalsången. Man hade ett veckoprogram med promenader, tisdagspromenader, och sen hade man gymnastik om torsdagarna. Jag tror att det var en dam som hette Göransson som höll i det. Jag kanske skulle ta en liten historia om de här promenaderna. De rann ut så småningom. Det blev bara Gustav Modig och Harald Eelde som var ute och promenerade. För att variera gångstråken tog dom sin bil och körde allt längre och längre ut i periferin. Dom var långt iväg. Dom ställde bilen och så gick dom in skogen och dom snacka och dom snacka.

Sen skulle dom gå hem. Ja, var var det vi ställde bilen? Var det inte där? Nä det var långt därifrån. Så dom fick gå in i en gård och fråga var dom var, och så fick dom ringa till Mia, som fick komma och hämta dom. - Alltså, det var ett år som var till brädden fyllt med diverse underhållning och trevliga saker. Efter Gustav Modig så kom det en som heter Nils Wegard! som var ordförande och efter honom kom Britta Roupé. Hon hade varit sekreterare åt mig. Och nu sen ett par år så har det varit Sven Stridsberg som hållit i klubban och gör detta med den äran. Vi hoppas att du kommer att hålla i den flera år framåt. Sen ska jag berätta lite grann om resor som genomförts under åren. Vi har varit till Mainau vid Bodensjön. Till Nordkap med flyg, Luleå och Dundret. Vi har varit mycket i Tyskland också. Vi har varit i Hameln, Hamburg, Lübeck, Rügen, Rostock. Kiel, Berlin m.fl. Vi har varit i Holland: Delft, Madurodam, Haag och tulpanodlingarna. Sen har vi varit mycket i Danmark: Vi har sett Skagen, Jespershus, öarna, Rosenborgs slott, Glyptoteket, Hilleröd. Vi har naturligtvis också varit på bryggerierna och provsmakat. Och så har vi varit i Norge flera gånger. Vi har varit i Oslo, Holmenkollen, Vigelandsparken, Oslo Rådhus och Lillehammar. Givetvis har vi också varit i Sverige. I Stockholm med Drottningholm och Fjäderholmarna. Vi har varit i Värmland och Dalarna, en mycket stor och trevlig resa med ett kolossalt program. Vi var i Håverud, Rubens Ångmaskinsmuseum i Götene, vi var på Läckö, vi var på Visingsö. Och vi var på Rörstrands i Lidköping bl.a. Och sen har vi haft kortare turer också. Vi har varit i Dalsjöfors och Borås, Höör-Osby-Åhus, Norrvikens Trädgårdar, Skåne- mejerier i Kristianstad, TrollenäsSjörnekulle-Båstad, Bosjökloster, Sofiero, Vrams Gunnarstorp. Det kommer säkert Evelyn ihåg. (Evelyn har nämligen lagat mat till kungamiddag på Wrams Gunnarstorp). Hon talade med dom och vi (föreningen) var mycket hjärtligt välkomna. Så har vi också varit på Volvo i Skövde och tittade där på tillverkning av motorer. Det var väl en del resor. Sen går jag över till underhållningen vid våra månadsmöten. Där har bl.a. våra egna medlemmar, herrskapet Råberg talat om Australien, Gullvi, tyvärr inte här idag, och Stig Ekberg som talat om sina USA-resor. Alla har visat diabilder till detta. Vi har haft Kristina Backe, som jag nämnde, vid flera tillfällen. Vi har haft en riktig pärla en gång, om man kan säga så om en man, Gösta Taube. Han var hos oss samtidigt med Kristina Backe och dom fann verkligen varandra. Den här lille Gösta Taube och så hon där uppe. Hon stod och klia gitarr och dom sjöng ihop. Det var en stämning så det var inte klokt. Sen har vi haft prosten Blomstrand vid ett par tillfällen. Även doktor Arne Jakobsson har varit hos oss, Ulla-Greta Johnsson med bygdemål, trevlig tant. Och sen har vi haft Ann- Marie Green. Och vi har haft Jan Danielsson, det kommer ni kanske ihåg. Han var här och pratade om djur och natur och sådana saker. GOA-kören från Dalby har underhållit oss ett par gånger. Old Singers har vi haft, det var Rydströms son som var kantor i Viken. Han hade ett gäng äldre personer som varit och underhållit oss. Hundra bra var det säkert. Och sen har vi haft Muntergökarna. På den tiden Risahusaren levde, det kommer ni ihåg, han och hans fru var också med och underhöll oss. Muntra Fruarna har varit hos oss nån gång. Dom hade ett framträdande i kyrkan en gång som hette "En stund på jorden". I Muntra Fruarna är huvudparten av de medverkande medlemmar i vår SPFförening. Mycket bra. Kyrkan var full så det var en fröjd att se och lyssna. En annan person som vi haft vid ett flertal tillfällen, numera med i föreningen men han är inte med här idag. Det är Nisse Jönsson, som har spelat och sjungit för oss flera gånger och underhållit och varit trevlig på alla vis. Alltid med många fina upptåg. Ni tycker väl att jag börjar bli tradig.

Och sen har vi varit på teater många gånger. Jag har redan nämnt två, Cirkusprinsessan och Två man om en änka. Sen har vi sett Teaterbåten, Cabaret, Kristina från Duvemåla. Vi har varit i Helsingborg och sett Fars lilla tös. Vi har sett Spelman på taket också, och så har vi sett Aida och nu senast Nine. Vid något tillfälle har vi också fått gå bakom scenen och se hur det ser ut där med alla deras attiraljer och scendekorationer. Phantomen på Operan har vi också sett och La Traviata. Det är så nytt, så det har jag inte med på mitt papper. Vi har haft många studiecirklar genom åren. Jag ska nämna några. Syna och Ge, Britta Roupé, fantastisk. Hur många år har ni hållit på? Elva år har ni hållit på och nu så ni dragit igång igen? Eller ska? Det kommer i programmet sedan, alltså vårprogrammet. Och så har vi haft Gamla Ting, vi har haft Trafik, Mat för Män, Sjukvård, Litteratur, Engelska, Genarps By, Se På Konst, Skånsk Historia, Äldres Rätt Till Trygghet. Om det inte har börjat så är det på gång. Och sen har vi en väldigt fin kör, våra körsångare. Jag ska berätta lite grann om körsången lite längre fram. Men nu har vi ju då en stor fin kör ledd av kantorn Marta Rosengren. Dom har inte bara underhållit oss, utan dom har varit ute på många ställen och underhållit på pensionärshem och i kyrkor. Ni är fantastiska. Allt detta har vi naturligtvis våra duktiga studieansvariga, som nu är Karin Nyberg, att tacka men givetvis också dom som är studieledare. Jag kan ju nämna också när det gäller studieansvarig. Så började det med Gustav Modig. Han hade ju allting, så han hade ju det också. Och sen så har Ingrid och Harald Eelde varit studieansvariga, Britta Roupé har varit studieansvarig, Karin och Folke Nyberg har också varit studieansvariga. Och Karin är det ju fortfarande. Jag ska prata lite grann om de jubiléer som var förr. 5-årsjubiléet hade vi på Värdshuset. Då var Eelde med och höll i en hel del och Elmhagen var också hos oss då. Vi hade bjudit in en representant ifrån Lions, Per Löv som var med hos oss. Vid det tillfället invigde vi vår gästbok. Hur den kom till, det ska jag nämna längre fram. Jag förstår ni börjar bli trötta, men jag är på sidan 7 nu. Sen hade vi ett 10-årsjubileum. Det blev kul ska ni tro. Det var nämligen så att vår halmslöjdare Tage Persson hade skänkt en stor fin halmbock. Den ska ni lotta ut sa han. Nä, sa vi. Vi ska inte ha lotteri, så då får vi ha auktion på den. I den vevan träffade jag på Barbro Larsson och berättade om bocken. Oh, sa Barbro, den skulle jag vilja ha. Och vi som ska åka till Amerika. Ja, vad vill du ge för den? Ja, jag ger 500 kronor. Var ska ni bo nånstans, sa jag. Vi ska bo på Hilton hotel i New York. Ja då ringer jag till dej, sa jag. Och när vi hade 10-årsjubiléet så rigga vi upp en telefon på Värdshuset. Vi hade en flygkapten Gunnar Roupé i föreningen och han hjälpte mej och talade om hur antenner och sånt skulle vara. Den skulle va 2 meter lång och så skulle det va lite olika färg på isoleringen, för det va liksom en sån här, vad det heter, det heter mjuka och torra, det heter höga vokaler. Det skulle höras bättre. Och Gunnar hjälpte oss också att få fatt i telefon. Vi började med auktionen och det gick lite trögt, men vi kom så långt så Gunnel Råberg hon sa 475. Sen blev det tyst i salongen. Där va ju inte annat o göra än att jag fick ringa till Amerika och till Hilton hotel. Och det gjorde jag. Och jag är lite halvtaskig på engelska. Men jag frågade där i receptionen efter Barbro Larsson från Sweden. Då var väl klockan ungefär vid 9-tiden på förmiddan. Så jag sa, hon är antagligen i breakfast room. Ja det tog bara nån minut och verkligen så kom Barbro. Vi snacka lite grann hit och dit. Och så sa jag att vi har kommit i den situationen att står du vid ditt ord och bjuder 500 kronor på halmbocken, så får du den. Ja det gjorde hon, sa hon. Och så frågade jag henne vad di käkade där på "brakfesten". Jo hon sa att di åt bacon och ägg, och så åt di toast och så drack di juice. Och sen så bröt di förbindelsen och efter en vecka när Barbro kom hem så fick hon julbocken. Så gick det till vid det tillfället. Vi hade då Nils Jönsson som underhållare. Han är ju alltid trevlig, och det var fullt drag.

Sen hade vi 15-årsjubileum och då var vi på Medborgarhuset och då hade vi Silla- academien där. Och då var vi ett gäng. Du var med Christer och vi hade en representant från distriktet som hette Agnes Engdahl. Känner du igen henne, Knut? Och vid det tillfället så delades det ut hederstecken och diplom. De som fick det var Ella Niklasson, Karin Nyberg, Olle Råberg och Stig Ekberg. Det var det, om det. Alltså, vi bildade ju en sångkör, eller vad ska man säga, en sånggrupp då år 1987. Det var Gunnar Åström som gjorde en kupp där. Han samlade ihop ett gäng: fyra från det bordet, fyra från det bordet och fyra från det bordet. Di ska sjunga. Så gick det till. Och där kom jag ju med. Vi va 10 som sjöng och så var jag också med, men jag bara gapa me. Jag var med som fyllnadsobjekt. Vi höll på och i det sammanhanget kan jag tala om för er att den var sånggruppen skaffade vår gästbok. Vi gubbar vi hade vegamössa och så hade vi snusnäsduk om halsen. Vi va snygga. Vi höll på några år, men sen så ebba det ut på grund av vissa omständigheter, med sjukdom och sånt som kom i vägen. Men det va inte mer med det. Det bildades en ny sångkör med en dam som hette Ulla Elmgren? Jag har inte kunnat hitta det namnet i några papper. Elmgren hette hon. Och di höll på några år, och sen tröttnade hon efter en tid. Och sen tog då förre kantorn över. Och det blev denna trevliga och duktiga kör som har hållit på nu i några år. Fem år. Bra att ha sufflör, man behöver inte tänka så mycket. Året 87 var också en milstolpe i vår förenings liv. Då fick vi med de första från Veberöd. Det var Inga och Bror Wennberg. Inga är med oss här idag. Och sen så kom i snabb takt Linnéa och Gunnar Olsson, och herrskapet Ohlsson. Det var nog de första som kom med. Men sen så kom det slag i slag, så nu är vi faktiskt ungefär 50 personer från Veberöd. Och ifrån Veberöd har vi nu med oss folk i styrelsen, i programkommittén. Trafik-, hörsel- och dansombud har vi rekryterat från Veberöd så dom är faktiskt väl representerade hos oss. Jag kan också nämna att vi har varit med på många dans- och trivselträffar. - Jag vet inte, klockan rinner iväg här. Jag har fått 20 minuter. - Vi har ju varit hos grannföreningarna. Vi har varit i Svedala, vi har varit i Slimminge, i Sjöbo, i Jägersbo. Vi var för inte så länge sen i Svedala och där är alltid hög stämning, god mat, mycket mat och kul. Jodå. Men vi har själv också ordnat danser. Vi har gjort det ihop med Dalby och S Sandby. Och det har vi haft i Boklunden. Och dessa danser har gett lite klirr i kassan för det mesta, men en gång blev det snöstorm och vi förlorade 28 kronor. Vi spelar även bridge, boule. Har just i dagarna fått reda på att vi kommer att kunna spela boule inomhus i Staffanstorp hela vintern. Det får jag besked om i morgon. (Slut på bandet) (Från manus) Nu har jag talat en del om vad som varit.

Nu vill jag blicka in i framtiden. Allas vår förhoppning är att vårt kära Risen skall fortsätta att blomstra in i framtiden och fortsätta att växa. Vi är i dagsläget ca 200 medlemmar. Våra duktiga rekryterare Gunnel Råberg och Georg Ohlsson är ständigt på jakt efter nya medlemmar. Programkommittén är fantastisk på att hitta trevliga resor, studiebesök och program för våra månadsmöten. Vi är idag en mycket modern förening. Verkligen inne i dataåldern med internetbrevlåda, E-mail. Där får vi Barbro Westerholms veckobrev och annan viktig information från förbundet.. Detta tack vare vår 110%-iga sekreterare Gunnel Stenberg.
                                                                                        Tillbaka!