Reseskildring över Höga kusten resa Dag 4. 29 juni.
Resans fjärde dag.
Dag 4 A 29 Juni
Vi börjar dagen med att sätta kurs mot Jämtland och Utanede...
...dagens första etapp gick till Thailändska paviljongen.
Vid Utanede finns en byggnad som är helt unik i denna del av världen...
I Utanede här ligger Thailändska paviljongen som är den enda i sitt slag
utanför Thailand!
Det är ett liten paviljong byggt till minne av att kung Chulalongkorn av Siam.
Vägen dit gick genom oändliga skogar med vackra sjöar och vattendrag. Lite här och där öppnade landskapet upp sig och hus och uppodlade åkrar visade sig.
Kung Chulalongkorn besökte denna plats år 1897 under sin resa i västvärlden. Bygget påbörjades 100 år efter hans besök. En fantastisk historia och byggnad.
SPF- Romele är på ingång för att hälsa på!
Toalettbestyr måste fixas innan guiden kommer...
Rundvandringen kan börja...
Vår guide gav oss hela historien om denna märkliga händelse!
Intressant extra läsning:
Hur ger man bort en elefant? klicka på länken nedan:
https://nyfikenblog.wordpress.com/2016/08/14/hur-ger-man-bort-en-elefant/
Elefanter är en stor symbol i Thailand så de bör inte fattas i detta sammanhang!
Här hölls någon variant av ceremonier...
En annorlunda fasadbeklädnad på växthuset troligtvis gjort av bambu!
Thailändska trädgårdsmöbler ingen lik den andre!
Innan avfärd blev vi serverade varmt kaffe med flyttande gotti-gott-gott, det värmde verkligen!
Nästa anhalt på vår resa blev Döda fallet som är en rest av ett misslyckat försök att skapa en ny älvfåra förbi ett stort vattenfall (Storforsen). Den gamla älvfåran tömdes helt på vatten och kvar är nu bara stora stenblock där man kan se hur stort detta vattenfall en gång har varit. Det hade en fallhöjd på 35 meter.
Döda Fallet skapades natten mellan den 6–7 juni 1796 och är Sveriges genom tidernas största naturkatastrof i modern tid. Döda Fallet väcker människornas nyfikenhet för här finns en storslagen natur som formats av Inlandsisen.
I Döda Fallet fanns före 1796 ett av de mest fantastiska vattenfallen i Sverige, Storforsen. Under natten bröt vårfloden igenom den sandås som låg norr om den väldiga Storforsen och på bara 4 timmar tömdes den två mil långa Ragundasjön och Storforsen tystnade.
Den flodvåg som sköljde ned i dalgången rev med sig hus, båtar, träd, kvarnar, bryggor och fiskeanläggningar. På morgonen kunde man konstatera att där Ragundasjön en gång brett ut sig i dalgången rann nu istället en smal älv och Ragunda sjöns botten låg torrlagd.
Storforsens tömning orsakades av ett ingrepp initierat av industriintressenter
som såg Storforsen som ett hinder för flottningen av timmer ned till kusten.
Tanken var att gräva en kanal för flottningens behov vid sidan av Storforsen
men bristande kunskaper i geologi ledde till att det påbörjade
kanalbygget bröt igenom.
De rättsprocesser som sedan följde saknar motstycke i vårt land.
Först efter 200 år kunde ärendet formellt avslutas,
men i dalen bär folket historien för alltid med sig.
Idag är Döda Fallet ett naturreservat och ett besöksmål med tillgänglighetsanpassade ramper som gör det möjligt för alla
att ta sig ut och se Döda Fallet på nära håll.
Från september 2014 pågår ett fantastiskt spännande arbete med att nominera Döda Fallet till UNESCO:s världsarvslista över platser värda att bevara.
Döda fallet och Vild-Hussen
Klockan nio på kvällen började marken skaka och en 25 m hög flodvåg mullrade
mot byarna nedströms.
Fyra timmar senare hade en 2,5 mil lång sjö tömts på vatten
och en av Sveriges mäktigaste forsar hade tystnat för alltid.
Det här är historien om Döda fallet och den vildsinte norrlänningen "Vild-Hussen" som stod bakom katastrofen. 
Allt började i slutet av 1700-talet.
Längs Indalsälven i Jämtland låg de två byarna Ragunda och Fors.
Båda hade börjat utnyttja skogen i området för att sälja virke,
men när man försökte frakta timret på älven stötte man på ett problem.
Mellan byarna låg nämligen Storforsen - en 35 m hög fors som slog sönder timmerstockarna som tandpetare.
Därför bestämde sig byborna för att gräva en timmerränna förbi forsen.
Bertil tittar ner, ja, vilken historia!
Precis före Storforsen utvidgades Indalsälven till den 2,5 mil långa Ragundasjön.
Timmerrännan skulle grävas genom en sandås i östra änden av Ragundasjön,
och på så sätt skulle en liten del av vattnet i Indalsälven ta en annan,
lugnare väg förbi Storforsen.
Sjöns nivå skulle förmodligen sänkas något, vilket skulle ge mer odlingsbar mark. Dessutom skulle laxen kunna simma ända upp till Ragunda, medan den nu hindrades av Storforsen.
Att en människa kan förstöra så mycket på så kort tid...
...Vild-Hussen bekymrade sig inte alls för de olyckor hans oförsiktighet
hade skapat. En artikel i Svenska Familj-Journalen från 1864 beskriver hur
Vild-Hussen ansåg sig ha utfört ett storartat mästerverk och uppfyllts av "ett till galenskap gränsande högmod".
Ja, det är tråkigt när sånt här händer som gör så stor skada på naturen!
Han ville att hela Sverige skulle få veta att Indalsälven var farbar ända uppifrån Ragunda, och för att demonstrera sitt stordåd beslutade han sig för att färdas
längs älven i en liten båt ut till Östersjön och vidare ända ner till Stockholm.
Men efter bara några kilometer stötte Vild-Hussen på den första större forsen Svarthålsforsen utanför Bispgården.
Enligt en version av historien ska han burit båten förbi Svarthålsforsen,
men lagt i den för tidigt där strömmen fortfarande var för stark.
Enligt folksägen släpptes han ut på Svarthålsforsen utan åror av arga bönder.
Vad som är säkert är att Vild-Hussen hittades drunknad ett par mil längre ner i Indalsälven - dödad av vattnet han så vårdslöst försökt tämja.
Några av oss gavs sig ner i älvfåran!
Puh! Det börjar att ta emot men det var värt besöket i älvfåran!
En av fäbodarna i den lilla byn...
Byns egen lilla amfibieteater.
Efter detta mycket intressanta besök gav vi oss vidare för att hitta en lämplig plats
där det stod "Buss-lunch" på menyn...
