Tidigt på tisdagsmorgonen startade vår resa från Resecentrum i Karlshamn. Med på färden fanns, förutom medlemmar från den egna föreningen, även medlemmar från SPF-avd i Karlshamn och så småningom även från Bräkne-Hoby. Även ett antal vänner och bekanta hade hörsammat vår inbjudan.

Med säker hand lotsade oss vår trevlige chaufför, Torwald Sällström, mot Hällaryd följt av Bräkne-Hoby.

Vi följde Utvandrarnas Väg norrut, och stämningen var så pass god att Torwald föreslog att vi fortsatte prata på, och vänta till hemfärden med att lyssna på den CD han hade med om Wilhelm Moberg.

Vårt första stopp var i Emmaboda, där vår fantastiske guide Ulf Nilsson mötte upp.

Det var ingen lång sträcka till vårt första besök Klasatorpet - eller Korpamoen som det heter i filmen Utvandrarna. En mycket duktig lokal guide mötte oss utanför torpet, och vi trängde ihop oss inomhus alla 51 personerna!
Informationen gavs på ett trevligt sätt och vi var mycket nöjda, inte minst för att vi där fick möjlighet att plocka fram vårt medhavda förmiddagsfika.

Färden gick vidare men vi stannade bara till vid Åkerby vägskäl där utvandrarna påbörjade sin långa resa.

Ljuders kyrka besöktes däremot, och vi fick höra om olika utvandrares livsöden.
Vi tittade in i kyrkorummet och fascinerades alla av fenomenet med fönsternischerna och den synvilla man var utsatt för. Vi strök över sidorna, bara för att konstatera att de var alldeles släta och inte hade något reliefmönster.

På Moshults vandrarhem åt vi en lunch som bestod av en sk Mobergare, allmänt känd under namnet pannbiff. Men gott var det!

Nu hade dagen gått över i eftermiddag och nästa stopp blev vid Mobergs gamla skola.
Man kände faktiskt en atmosfär av gammal skolsal.

I Bjurbäcken låg soldattorpet där Wilhelm Moberg föddes. Vi var lite lätt dåsiga nu och uppsökte gärna en sittplats när vi gjorde våra fortsatta stopp, varav Skrufs Glasbruk var ett . Det blev nog inte mycket handel i fabriksbutiken, men en och annan verkade hitta lite prylar inne på den angränsande loppisen.

Sista besöket blev Duvemåla, där statyn av Kristina mötte oss. Vi reagerade lite på hennes utseende, och trodde nog inte hon haft ett utsläppt hår likt statyn.
Ulf berättade historier om huset bl a hur man hittat pengagömmor på olika ställen under golvplankorna.

I den stora trädgården väntade fina trädgårdsmöbler på oss, och vi intog en fika som smakade mycket bra. Personalen var trevlig och vädret härligt, så vi kände ingen brådska att åka vidare.

Men det behövde vi göra, för vår guide skulle ta tåget tillbaka från Emmaboda till Växjö.
Detta hade varit en toppendag, och en mycket stor del i det hade vår guide och vår chaufför.

Vi nådde Bräkne-Hoby vid !8-tiden och innan vi tog farväl kunde vi konstatera att det vore trevligt med ett fortsatt samarbete vid speciella tillfällen.

Vi hade varit med om en omväxlande resa med såväl natur- som kulturupplevelser!

Text o foto: Ingrid Andersson