Fallskador hos årsrika är redan idag ett gigantiskt folkhälsoproblem—över 70% av vårdplatserna för alla skador. Fall dödar och invalidiserar fler människor än alla andra skador tillsammans. Och värre blir det när antalet 80+ fördubblas inom något decennium!

Som cancer med metastaser

Värst är höftfraktur, som ger samma dödlighet och funktionsnedsättning som metastaserande cancer. Frånsett lidandet, är det dyrt: samhällskostnaden för en (1) höftfraktur är över 700 000 kronor bara det första året. För region Stockholm län totalt två miljarder kronor—på en höft, om uttrycket tillåtes. Sedan sjunker kostnaderna eftersom en fjärdedel dör inom ett år, men ungefär hälften återfår inte fullt sin gångförmåga. Det har gått att minska fallskador hos årsrika i Glasgow och Skellefteå, så varför inte även i Stockholm?

Kartan neda visar förekomsten av höftfraktur hos 80+, Norrland är värst drabbat. Det beror inte främst—som man kanske kunde tro på halka—eftersom de flesta höftfrakturer sker inomhus.

Förekomst av höftfraktur hos personer 80+. Ju mörkare desto värre (Socialstyrelsens skadedatabas). 

Beror inte på otur

En av anledningarna är att många människor, kanske främst ortopeder, fortfarande tror att skador beror på olycka eller otur. Att det är fel visar framgångarna med att minska döden på vägar och arbetsplatser. Skador är inte olyckor! En annan är att det främst drabbar kvinnor. Men vi måste använda alla verktyg i lådan för att minska fall/frakturer: allt från miljö, mediciner, mat, mattkanter till motion! Få patienter med höftfraktur får exempelvis idag osteoporosmediciner. Varför?

Det är stora skillnader mellan kommunerna i regionen: varför är höftfrakturer nästan dubbelt så vanliga hos 80+ i Sumpan än på Värmdö? (Socialstyrelsens skadedatabas) Obs: siffrorna är per hundra personår, dvs ungefär procent. Hos 80+ är höftfrakturer ungefär en fjärdedel av skadorna som kommer till akuten, så nästan 10% av de äldre måste söka akuten på grund av skador. Så fruktansvärt onödigt!

Det pågår många bra projekt för att förhindra skadorna, som exempelvis frakturkedjor, men det saknas samordning. Och ingen av de nio myndigheterna i hälso-branschen tar ansvaret för de vanligaste och farligaste skadorna. Kanske beroende på att 70% av de drabbade är kvinnor, ofta gamla och sjuka. Kvinnohälsa är annars omhuldad av politiker och media, men det gäller främst yngre och friskare kvinnor.

Möjligt att ändra

Att det går att ändra på visas i ett webinarium  som organiserades av de tre stora pensionärsföreningarna, PRO, SKPF och SPF Seniorerna.  Och riksdagen uppmanade den 30 mars regeringen att skärpa upp de skadeförebyggande åtgärderna.

Det finns sedan tidigare flera regeringsförklaringar, men vi är långt, långt borta från de nollvisioner som råder för döden på vägar och arbetsplatser.

Olle Svensson,
Professor emeritus Dept Orthopedics
Umeå University Hospital