Det var som vanligt välbesatt i hörsalen vid våra månadsmöten med ca 90 medlemmar på plats. Inbjuden talare var Eva-Karin Gyllenberg, som gästat oss vid tre tidigare tillfällen och är en mycket uppskattad talare. Rubriken på hennes föredrag nu var ”En timme med Taube”. Eva-Karin är ordförande i Taubesällskapet, vars syfte bl.a. är att vidmakthålla intresset och utvidga förståelsen för Evert Taube och hans verk. Vi har alla vår bild av Evert Taube. Hans visor är väl kända och sjungs i många festliga sammanhang och tolkas även av dagens yngre artist­generation.

Eva-Karin hade mycket att berätta om Evert Taubes liv och leverne på denna timme. Han föddes i Göteborg 12 mars 1890 och hade 12 syskon. Hans far var fyrmästare på Vinga. Det fanns mycket musik och kultur i hemmet. Evert var också tidigt intresserad av att teckna och måla. Han var ointresserad av skolan och ville hellre komma till Stockholm och studera konst.

År 1907 rymde Evert till Stockholm för att bli konstnär. Carl Mikael Bellman var hans förebild, och han tillbringade första natten på Klara kyrkogård vid Bellmans grav. Det blev en första bohemisk tid i Klarakvarteren, utan pengar och utan bostad. Han försökte sälja teckningar till tidningarna. Målet var att komma in på Konstakademin. Han sökte upp prins Eugen och fick ett ekonomiskt bidrag och kontakt med Konstakademin, som gav ett positivt besked. Evert behövde dock få faderns tillstånd att stanna i Stockholm och utbilda sig till konstnär. Det fick han aldrig. Faderns krav var att Evert skulle komma tillbaka till Göteborg och gå i gymnasiet eller gå till sjöss. Evert valde då att gå till sjöss.

Det var nog en tuff tid med dålig ekonomi. Evert prövade sig fram och tog olika jobb i bl.a. Argentina. Han återvände till Stockholm 1915 och gjorde sin värnplikt i flottan. Evert blev vid denna tid allt mer etablerad i olika kultursfärer. Han blev bekant med Albert Engström, som bl.a. publicerade han reseberättelser. Evert hade flera förälskelser. År 1920 åker han till Paris och möter där Astri Bergman med ny förälskelse och förlovning. Evert godkänns dock inte av Astris far konstgjutaren Herman Bergman. Evert fortsatte att göra sig ett allt större namn i de kultu­rella kretsarna. Astri hade inte gett upp och så småningom blev det bröllop 1925 med en ståtlig fest på Gyllene Freden. Det serverades en sjurätters meny med tillhörande drycker. Någon bo­stad hade inte de nygifta. Det blev inflyttning hos svärföräldrarna. Paret flyttade sedan runt mellan olika lägenheter på Södermalm, Vasastan och några olika adresser på Östermalm. Makarna hade varsin ateljé i bostäderna. Evert och Astri bodde sin sista tid tillsammans i en stor ateljévåning vid Slussen. Här har flera tidigare konstnärer bott, som Anders Zorn. I dag bebos den av Ernst Billgren. Evert Taube vistades också mycket på västkusten.

Familjen köpte 1928 en tomt på Sjösala, bl.a. med hjälp av lån från Carl Milles, som var Astris gudfader. Här byggdes senare ett hus, som under många år var familjens samlingspunkt. Det ur­sprungliga huset brändes ned 1969 av en psykiskt störd kvinna.

Vi är nog många som varit på Gröna Lund för att lyssna på Evert Taube. Hans första fram­trädande var redan 1945. Sommaren 1961 inleddes lång tradition med årliga framträdanden som pågick till 1973. Han stod på Gröna Lunds scen 158 gånger. Eva-Karin berättade här om de mycket bestämda rutinerna kring framträdandet. Evert skulle hämtas av gröna Lunds limousin av märket Bentley vid en bestämd tid. Det skulle finnas whisky och champagne i logen. Allt var inövat, även det som såg ut som missar på scenen. Det var en nyhet för mig. Jag var på hans sista föreställning, och min minnesbild är att det var lite pinsamt och att han nog borde sluta fram­träda på scenen. Det var dock en bra Taubekonsert med Sven-Bertil Taube och Ulf Björlin som orkesterledare.

Eva-Karins bild av Evert Taube är att han var en skicklig poet och visförfattare, en bohem som glömde allt det praktiska (det fick Astri ta hand om) och som nog gärna önskat att få komma in i Svenska Akademien. Efter sin död har han fått en staty utförd av KB Bejemark. Den fick dock inte plats utanför Gyllene Freden, eftersom trottoaren var för smal. Placeringen blev i stället på Järn­torget i Gamla Stan. En annan Taubestaty utförd av Willy Gordon, finns på Riddarholmen. Evert Taube är också hågkommen med en litterär skylt på Prästgatan 37, som hyllar just Serenaden i Prästgatan. 

Evert Taube dog i januari 1976. Hans grav är vid Maria Magdalena kyrka. Astri har skulpterat en byst av honom, som är placerad på en pelare vid graven.

Det blev ännu ett intressant månadsmöte och Eva-Karin Gyllenberg gjorde åter ett trevligt fram­trädande för oss. De av oss, som ibland använder kontanter, kanske har en ”Evert” i plånboken, alltså en femtiolapp.

Anders Rickardsson