Referat från Cykelutflykten under folkhälsoveckan
Fredag, den 16 maj – sista dagen av folkhälsoveckan, var det dags för cykelturen till Boda kvarn. Ledare var jag, Dorothee, som aldrig tidigare hade varit vid Boda kvarn. Nervöst väntade jag om det skulle komma någon att följa med. Jag räknade med, att jag måste hitta vägen ensam. Lycktligtvis hade jag tagit fel. Först kom Ingun för att göra mig sällskap. Redan då blev jag väldigt glad. Något senare kom också Brigitta och Kjell. Tillsammans rullade vi över cykelvägar ut ur Katrineholm och fortsatte sen på landsvägen. Vi kämpade glada på i motvinden. Nästan framme stannade vi till och kollade på sjöfåglar i en vik. Snart var också det ett minne blott och vi var framme vid grusvägen som för från landsvägen till själva kvarnområdet. Båda Ingun, Brigitta och Kjell verkar det inte göra något att cykla på grusvägen, så det var bara att bita ihop för mig, cykla efter och hålla balansen. Jag var mycket glad och även lite stolt, att jag klarade den där kilometern upprätt på cykeln. Jag måste medge att jag inte gillar att cykla på grusvägar. Det har hänt mer än en gång att jag har cyklat omkull på dem, fast ofta var det större grus, som gjorde det svårt. Det blåste kallt även vid Boda kvarn, men vi hittade en bänk, som stod i lä. Tillsammans åt vi av våra medhavda matsäckar och njöt av solens värme. Alldeles för fort gick det hemåt igen. Vid Värmbol tog vi skiljda vägar. Ingun hade ett ärende åt ett annat håll. Brigitta, Kjell och jag följdes åt en bra bit till. Snart var dock också den gemenskapen slut. Jag är tacksam för de två timmar vi tillbringade tillsammans och hoppas att vi snart kan ta en cykeltur igen. Kanske det finns andra, som då också vill följa med.
Vid datorn: Dorothee