50 förväntansfulla seniorer mötte upp vid bussen denna vackra hösteftermiddag. Ingen visste vart vi skulle resa, men att något intressant väntade, det visste vi. För så är det alltid när Laila och Janne visar oss nya saker i närområdet. De är experter på att nosa upp sådant som vi inte sett förut.

Idag reste vi först mot Torsbo och sen vidare mot Limmared medan Janne ("i bilverkstan") berättade om alla platser vi körde förbi, vem som bodde här och där och vad som hade hänt på olika platser. 
Så småningom började vi förstå att Länghem var ett mål och så stannade bussen mycket riktigt vid Länghemsköks fabrik.

Där mötte oss tre delägare som delade upp oss i tre grupper och tog oss med på rundvandring i den stora lokalen. Fabriken är jättestor och man tilllverkar ca 3000 kök per år. Där är dock bara 20 anställda som arbetar bland maskiner och robotar.
Arbetsmljön föreföll lugn och trevlig och bullret var helt acceptabelt. 

Vi var alla imponerade av fabrikens status med nya och fräscha lokaler, bra maskiner och robotar och ledningens positiiva inställning till både personal, arbetsmiljö och gäster.
När vi till slut såg på de vackra färdiga köken i utställningslokalen så var det en del av kvinnorna som fick något drömskt i blicken....

Efter Länghemskök gick färden vidare och vi var sååå kaffesugna. Skulle vi få kaffe på Hofsnäs månntro? Nej, bussen körde bara i utkanterna och följde små ringlande vägar genom höstskogen.
När vi närmade oss Månstad så begrep vi ingenting förrän bussen stannade framför ett pampigt gult hus med stor tomt och trädgård.
Här bor Kerstin och Valter Staafjord, som flyttade från Borrarps gård på 90-talet och slog sig ner i Månstad. Här rustade de den gamla villan och Valter fick sitt efterlängtade museum i uthuset.
Vi blev bjudna på både gott hembakat med kaffe och rundvandring i museet. Vi som tillhör den gamla bondegenerationen, kände igen nästan alla de gamla jordbruks- och skogsbruksredskapen i ladan.  Man tänker med vemod på nästa generationn som inte har en aning om hur livet tedde sig på den tiiden. 

Efter denna nostalgitripp var det skönt att sätta sig i bussen och fara den sista sträckan tillbaka till vår egen verklighet.

Tusen tack till Laila och Janne för dagens intressanta och roliga hemliga resa!