Berättarcafé - Ofrivillig ensamhet

SPF jobbar för att motverka ensamhet på alla nivåer. Sören Burman ingår i vår äldregrupp och där har också diskuterats hur man ska ta sig an frågan, inte någon enkel fråga. Han bestämde sig därför att berätta om sina upplevelser av ensamhet.

Sören berättade om hur han blev ensam då hans fru avled i cancer. Han var förberedd på att hon skulle dö, men inte beredd när det hände. Ensamheten var jobbig både under sjukdomstiden och även efter hennes död. Det var tyst och tomt i huset och det värsta var att äta ensam.
Han reflekterade också om konsekvenserna av ofrivillig ensamhet. Att acceptera att du har blivit ensam är svårt. Att skapa ett nytt liv tar tid. Ensamhet klassas inte som sjukdom, men borde nog göra det. Gamla bondesamhället var nog inte så dumt, när människor hade tid för varandra.
Sören sökte sig ut och började spela tennis med en vän som också var ensam. Efter avslutad tennis, avslutade besök eller telefonsamtal kände han sig lika ensam.
Efter ett tag sökte han sig ut på en dejtingsida "Mötesplatsen" och hade kontakt med några kvinnor. En dag dök det upp en intressant änka som han brevväxlade med. Efter ett tag åkte han till henne för en träff. Kontakten fortsatte och Sören flyttade så småningom till henne. Båda två upplevde ensamheten som jobbig och de kunde samtala och sörja tillsammans.
Sören önskade förslag på aktiviteter av medlemmarna på mötet, som föreningen kan göra för att motverka ensamhet. Några förslag lämnades: Uppsökande hembesök samt att medlemmarna kan ta med sig någon ensam vän till föreningens aktiviteter till exempel café öppet hus. Förslag om aktiviteter kan också lämnas till Eva i äldregruppen.