Havets delikatesser, Nobla praliner och Nostalgi i Nynäshamn tillsammans med Frivilligcentralen och PRO.

Bussresan startade kl 09:30 ifrån Sandtorp.

Vid kvart i elva hade vi kommit fram till fiskehamnen i Nynäshamn. Varken rollatorer, gångstavar eller kryckor hindrade glada pensionärer från att vandra runt och titta på allt som fanns att se eller ta en promenad längs strandpromenaden.

Det fanns en nästan 400 meter lång pir som man kunde promenera ut på för att se på fiskehamnen lite på håll. Det blåste lite på piren men vi hade fint väder under hela resan med sol och värme.

Lunchen var beställd till klockan tio över tolv så vi hann bli ordentligt hungriga innan det blev dags för lunch. Här ser vi Monica och Eva i startgroparna sju minuter över tolv.

Här e go o gla stämning efter maten. Killen i slips har inget ölglas i handen och det är väl bra för det är vår busschaufför Hampus.

Här har vi fler glada miner och dom har hunnit fram till kaffet efter maten.

Hampus tog en omväg med bussen till nästa mål. Han valde att åka Strandvägen, som också kallas Ringvägen i folkmun. Längs den slingrande kustvägen hittar man natur, träning, bad och rastställen med vidunderlig utsikt. Det var knappt bussen lyckades svänga runt i alla kurvor.

Så anlände vi till nästa mål som var ChokladHuset där man tillverkar chokladpraliner i massor. Allt tillverkas lokalt i Nynäshamn på gammalt vis för hand utav närproducerade ekologiska färska råvaror så långt det är möjligt.
Och sedan år 2006 är ChokladHuset stolt tillverkare & leverantör av NNC-pralinen till Nobel NightCap 10 Dec. varje år. "Butiken" var ett litet utrymme i en källare i en vanlig villa och rymde max fyra personer åt gången, och då var det trångt, så det tog en bra stund innan alla som ville titta och köpa hade kommit ut med sin lilla påse med exklusivt godis.

Nästa mål var Kafé Radiokakan där vi drack kaffe och åt radiokaka. Här berättar Nils Österberg om hur han och frun Lotta startade och utvecklade kaféet och muséet, där man inte bara ville visa mopeder genom tiderna utan också tidstypiska inredningar, kläder och varor från 1952 till 1979.

I kafélokalen fanns en jukebox och en enarmad bandit.

Här följer lite bilder från muséet.

Ett typiskt kök från 1957.

Mopeder fanns det gott om.

Ett vardagdrum från 1968. Vem minns inte askkoppen?

1971 kunde det se ut när man skulle tanka moppen eller farsan skulle tanka bilen och bensinpriset låg på c:a 94 öre/lit.

Här har vi ett ungdomsrum från 1975. På den tiden fick tjejjerna blöta jeansen och dra på dom liggande för att kunna knäppa igen byxorna. Dom skulle liksom smita åt på kroppen.

I en monter visades hur vi blev av med insekter och ohyra på femtiotalet. Det var inget miljö-tjafs på den tiden. Kolla bara på namnen, Toxidol - det nya amerikanska insektsgiftet -  med svag doft av tallbarr, och Shelltox med DDT- Frisk lukt, Fläckar ej.

Vid fyratiden var alla nöjda med muséet och det var dax för hemfärd till Nykvarn.

Foto och text: Nisse o Monica Ström