Nu har vi levt med pandemin 2020,21 och är inne på 22. Det börjar bli tråkigt. Tre vaccinationssprutor har väldigt många fått och de allra flesta har fått två, så nu börjar vi hoppas att pandemin ska ge sig. Detta trots att väldigt många är smittade men det är inte lika många som som är allvarligt sjuka. Årsmötet har vi belutat att skjuta på en månad. Till den 15 mars.
För att klara sig från sjukdom och eländet det innebär att få covidsjukan så har vi undvikit så långt det har varit möjligt att komma nära andra människor, tvättat händer, spritat händer och inte tagit i hand. Till en början kändes det konstigt men man vänjer sig. Skorna har blivit allvarligt slitna för promenaderna har blivit många och mycket längre. I media uttalade sig många om att testningem måste komma i gång för det gjordes i Kina och Korea. Blev de friskare? När testningen fick fart i stor skala så fanns det inte kapacitet att tolka testerna i tillräcklig mängd. Till sist undrar jag om de som inte ville utsätta sig föt tre sprutstick i frihetens namn kommer att vara friskare starkare lyckligar och vackrare än de andra. Nu hoppas jag att pandemin ger sig och att vi kan leva som vanligt.