Kalaset skulle börja kl 13.00. Femtio gäster kräver lika många stolar och platser vid borden på den nyklippta gräsmattan. Snygga dukar, knivar och gafflar, koppar och fat. Fräscha handplockade blommor i vaser. Den nya kvinnliga ordföranden hälsar oss välkomna och festen  började. Då kom maten fram på runda småbord där snabbt köer uppstod. Men gemytet var inte att missförstås.

Flera sorters sill, den berömda bjärepotatisen, bröd och ost gick åt som smör i den sol som sken över oss. Snaps och öl och vatten fanns att tillgå. Man kunde även köpa hem okokt potatis för husbehov, vilket många gjorde så den gick åt till sista "päran".

 Snapsvisetext delades ut men sångerna blev blygsamma. Man föredrog att skåla med varandra och  då tog det över sången, vilket var synd då det fanns flera roliga visor och nya som jag aldrig hört tidigare. Solen lyste och samtalen förlorade sig i gamla minnen från förr.

Efter en timme bereddes plats för de kakor som försedda med vispgrädde och jordgubbar kom fram. Kaffet serverades och man gladdes åt det arbete som frambringat dessa delikatesser. Och kaffet som är dyrare än guld numera.

Efter ca två timmar började de flesta tacka för sig och dra hemåt. Slutbetyget var mycket bra. Allt väl organiserat. Hoppas att resterna med glas och ölburkar källsorterades noga.

Liksom jag ser nog alla fram emot nästa sommar då en ny midsommarfest blir till. Men innan dess finns flera tillfällen att samlas i SPF regi. Tack alla för ett bra kalas!

Text Hans-Otto Nilsson