Det blev en trevlig inledning på vårt årsmöte.

Vi fick besök av trubaduren Pablo som sjöng och spelade för oss. Så bra

Pablo bjöd på musik vi kände igen och som gjorde att vi kunde drömma oss tillbaka till åren när vi hörde låtarna första gången. Det är väl ändå tjusningen med bra musik att man minns.

Pablo startade med Min gitarr som gavs ut 1964 med Sven-Ingvars, fortsatte med Fröken fräken. Längre in i programmet bjöd han på sången Sjung o le och då försökte han få oss att sjunga med, men det var vi inte riktigt beredda på så det blev lite mesigt. Vi var bättre på att lyssna än att sjunga. Kroppar rördes och fötter stampade takten.

Vi hann bland andra sånger även få lyssna på både Evert Taubes Så länge skutan kan gå och Alf Robertssons Ungar hundar och hembryggt äpplevin innan Pablo avslutade med Anita Lindbloms Sånt är livet.

Efter detta lämnade Pablo oss med en bra känsla och vi gick vidare till uppdraget för dagen. Årsmötet.

Renée Lernestam
sekreterare