Andrés polarexpedition 1897
På vårt första månadsmöte för året fick vi ett spännande och intressant föredrag av Lars Wiking. Han berättade med stor kunskap och inlevelse om Andrées polarexpedition.

Kanske var det den svenska fysikaliska-meteorologiska expeditionen till Spetsbergen 1882–1883 som satte fart på drömmen om en luftfärd till Nordpolen. Det var ju där de fördes samman meteorologen Nils Ekholm och ingenjören Salomon August Andrée.

Andrée var en man med mycket framåtanda. Han startade svenska uppfinnarföreningen 1886. Idag skulle vi nog kalla honom en om inte feminist så åtminstone en man som förstod att även kvinnor kan och så småningom ska anses likställda med mannen. 1891–1894 var han ”radikal” liberal i Stockholms stadsfullmäktige.

Han växte upp i Gränna och kom att studera vid vad vi idag kallar KTH.

Andrée deltog vid världsutställningen i Philadelphia USA 1876 det var där han kom i kontakt med ballongflygning. Kärlek uppstod och drömmen om att nå Nordpolen och kunna sätta den svenska flaggan på plats före någon annan nation uppstod.

Han lät tillverka Svea en ballong med 1054 kubik vätgas, med den gjorde han vetenskapliga observationer med tanke på vind, temperatur, fuktighet luftens rörelse etc. Det skulle dock visa sig att vid kallare väder händer något annat.

Han färdades mellan Stockholm och Åbos skärgård en resa på ca 200 km, vid landningarna skrämde han upp folk som aldrig sett något liknande. Här kom hans genombrott som kändis.

I Göteborg 1894 experimenterar han med släplinor och segel för att i någon mån kunna styra ballongen.

Det är mycket att tänka på, inte bara ballongen, man måste ju även kunna laga mat. Maten kommer att värmas i Göransonska kokapparaten. En apparat som ska hänga en bit under gondolen för att vara så långt som möjligt från gasen.

André var en charmerande och övertygande man. På bara tre veckor lyckades han finansiera hela expeditionen. 
Sponsorer var främst 
Kung Oscar II, 30 000
Oscar Dickson, 30 000
Alfred Nobel, 65 000 

Syftet var aldrig att landa på Nordpolen utan endast släppa ner polarbojar med svenska flaggan. De två bojarna återfanns 1899.

De tre som skulle delta i expeditionen var Nils Ekholm48 år, meteorolog han hade ju deltagit vid flera tillfällen på Svalbard bl.a tillsammans med Andrée. Nils Strindberg 25 år, fysiker och fotograf och naturligtvis ingenjör Andrée 42 år, expeditionsledare och aeronaut. En annan som anmält intresse men som inte kom med var Axel Peterson känd under namnet ”Döderhultarn”

Själva ballongen tillverkades av 3 360 stycken kinesiskt siden som syddes ihop med tråd av samma material. Åtta miljoner små hål tätades med ”gummifernissa”. Under ballongen hängdes en gondol där ballongseglarna skulle bo.

I juni 1896 ansåg man att allt var under kontroll och en avskedsaudiens hölls hos Oscar ll, tal hölls på Stockholms central, i Göteborg hölls en fest i Dicksonska palatset.

Den 7 juni 1896 avseglade s/s Virgo mot Spetsbergen med femhundra ton utrustning.
Väl framme på Danskön skulle gasverket etableras, ballongen fyllas och utrustningen testas.
Efter detta var det bara att vänta på rätt sydlig vind som tyvärr aldrig kom.

Tillbaka i Sverige planerades en ny expedition 1897. Men nu uppstår en schism mellan Andrée och Ekholm. Ekholm anser att det är rena hasarden och hoppar av och ansågs då vara feg. I stället för Ekholm hoppar nu Knut Fraenkel 27 år och meteorolog in.

Samma sponsorer förutom kungen går återigen in och sponsrar och återigen hålls en fest till expeditionens ära i Dicksonska palatset.

Den 30 maj 1897 är de återigen på plats på Danskön.
Förberedelserna sätts återigen igång ballongen fylls läckage kontrolleras och lagas.

Den 8 juli skriver Andrée i sin dagbok ”…det synes mig nämligen, att vi efter så mycken väntan äro berättigade, för att ej säga förpliktigade, att verkställa avresan” Den 11 juli skriver han, sydlig vind rådslag om avfärd ”…kamraterna yrkar på avfärd och som jag ej har några fullgiltiga skäl däremot så får jag gå med därpå, ehuru det är med viss tvekan…” Därefter rivs ballonghuset, repen kapas och Örnen är fri att ge sig av mot polen.

Vid starten kommer kastvindar, gondolen slår i vattnet, ballongen vrider och släplinorna hamnar på framkanten vilket resulterar i att man backar ut från startplatsen.
Mycket gick fel i denna stund. Detta resulterar i att ballongen driver fritt på hög höjd med ökad gasförlust som resultat, Ballongen driver med vinden.
Men i gondolen verkar humöret vara bra. I bojar som återfunnits meddelas Andrée den 11 juli kl 22.00 att ” Vår resa har hittills gått bra…” ”Vädret härligt. Humöret utmärkt”. Strindberg skriver ”82°latitud 25° longitud… Vi sväva på 600 meters höjd. All well”

Expeditionen skulle kommunicera mot omvärlden med brevduvor. En brevduva som sköts 15 juli från ett fartyg hade ett meddelande som skrivits 13 juli som sa, god fart åt ost. Allt väl ombord.

Under 33 år var ödet för expeditionen okänt. I augusti 1930 hittade sälfångstfartyget Bratvaag på Vitön vad de senare fick bekräftat var Andrée expeditionen.

Efter endast några dagar kraschade ballongen och gruppen började vandra över drivisarna. Det måste varit tungt och besvärligt och de var inte klädda för polarvintern som kom. De vandrade i 83 dagar innan de kom till Vitön. Vi har stor kunskap om resan eftersom Andrées första dagbok var i gott skick inlindad i en tröja, den andra däremot är i mycket dåligt skick.

Expeditionens gevär är återfunna på ön. Strindbergs gevär verkar ha klickat, patroner sitter i loppet. Han verkar vara den första som dör, begravs i en klippskreva under ett stentäcke. Man tror att han möjligen attackerades av en isbjörn. Vad som hände de andra är fortfarande dolt i dunkel. Det har spekulerats om att Andrée har gift och tar sig själv av daga eller att han fryser ihjäl. Fraenkel kanske attackerades av björn.

Kistorna fördes till Tromsö domkyrka. Expeditionen är åter i Sverige och Göteborg 27 september 1930. De kremeras och begravs på Norra kyrkogården i Stockholm. Ett monument av skulptören Tore Strindberg reses.

Nils Strindberg var förlovad när han begavs sig ut på den ödesdigra färden. När hans fästmö Anna Charlier dog 1947 togs hennes hjärta ur kroppen, kremerades och begravdes med Nils.

Renée Lernestam
sekreterare