Åsa Lilliestam från Sjöfartsmuseet i Göteborg berättade med stor inlevelse (och på göteborgska) om ”Kvinnor till sjöss”.

Fram till slutet på 1800-talet fanns inte kvinnor på båtar för de kunde bringa olycka. Trots detta finns det undantag, ex Gustaf Vasas dotter, den äventyrliga Cecilia Vasa som en period livnärde sig som pirat. Efter hand behövdes kvinnor för servicen ombord och Johnsonbolagen annonserar efter ”kvinnor 55 år fyllda och fula”. 1942 skrivs att ”kvinnor på sjön kan räknas som kuriosa”. Telegrafist blev tidigt ett kvinnoyrke. Den första kvinnliga skjökaptenen utexaminerades 1970!

I nuläget arbetar kvinnor mest på kryssningsfartyg eller inom skärgårdstrafiken (kvinnor med familj vill arbeta på hemmaplan). Ett tankeväckande föredrag om kvinnor som tog plats i en mansdominerad värld. Vi kan ju jämföra med vår egen ångare ”Trafik”. En restauratris serverade kokt röding och pilsnerdricka i byssan. Hon hade en egen koj under diskbänken. Sommar som vinter, i sjögång och stormar under långa arbetsdagar jobbade hon. Ta en titt nästa gång du reser med båten!