Ja så skrev vi i programmet men vi fick så mycket mer. Åsa Liljestam från Sjöfartsmuseet kom och berättade för oss om vår nationalskald.

Att han var en kvinnokarl det har vi förstått sedan länge. Att han var en god berättare med en formidabel fantasi har vi också vetat. Men att han hade så många olika arbeten innan han blev den konstnär och skald vi känner honom som det visste inte jag i alla fall.

Everts far var fyrmästare på Vinga och där bodde den unge gossen tills han som fjortonåring flyttade till Malmö för att studera. Evert var ingen studiebegåvning och trivdes inte heller i Malmö. Efter ett år fick han återvända till Göteborg. Hans far har nu blivit överlots och familjen har flyttat in i ett hus i Majorna som idag går under namnet Taube huset. Evert kom att från sitt fönster i det nya hemmet ha utsikt mot sitt älskade Vinga.
Evert fick nu börja på Gamla latin, numera Hvitfeldska skolan men även här blev skolgången endast ett åt. Nu var det dags för fadern att hjälpa sonen till arbete och det blev dekormålare på Stora Teatern. Det var inga fantastiska dekorer han fick måla utan endast bakgrunder. Detta tröttnade han snabbt på så han sökte in till Valands konstskola där Carl Wilhelmsson var ansvarig. På Valand gick många rikemansbarn som gjorde att Evert kände sig obekväm och det resulterade i att han rymde till Stockholm.

Första natten i Stockholm sov Evert vid Bellmans grav. Evert sökte därefter upp sin kusin Mathias Taube som var konstnär och som kom att stötta och hjälpa Evert. Fadern var inte nöjd med detta och krävde att han skulle komma hem och studera eller arbeta. I släkten fanns mycket sjöfolk så Evert valde att gå till sjöss.

Evert blev eldare på Australic ett både slitsamt och farligt arbete. Evert fick det extra besvärligt eftersom han slängt långa ögon på styrman Hillerströms fästmö och detta var såklart inte populärt. Evert var på den tiden en mycket stilig och vältränad man. Eldarevalsen med sina nio verser skrev han 1936 utifrån sina upplevelser med Australic.

Goda historier vävdes samman med fantasier. Taubes musik hör hemma mer bland noveller än rimsånger.

Till Buenos Aires seglade han 1910 och där blev han kvar till 1915 då han kom åter till Sverige. Till Buenos Aires kom sjömän från hela världen och det passade den unge Taube som älskade att se, iaktta och lära känna nya människor. Han kom att arbeta som spårvagnsförare och sedan som kartritare på Pampas.

Heidenstam och Albert Engström tog Evert under sina vingars beskydd. Han förlovade sig med Malin, Albert Engströms dotter, Malin kom dock att slå upp förlovningen, hon ansåg inte att han var en man att lita på. Efter den händelsen skrev Evert sången Fritiofs avsked.

Det stora genombrottet kom 1919 på hotell Gillet vid Brunkebergstorg, hans röst diskuterades och vad var egentligen äkta av allt han skrev.

På våren 1920 träffade Evert konstnärinnan Astri, dotter till konstgjutaren Herman Bergman. De träffades i Paris och Astri följde Evert till Italien. De förlovade sig i Florens, när fadern fick höra detta kallades Astri hem och förlovningen bröts. Evert reste då till Skagen och träffade en dansk kvinna Ingeborg Östergaard som han fick dottern Kirsten med. År 1924 gav Astris far sitt samtycke till att förlovningen återupptogs och bröllopet hölls i Jakobs kyrka och bröllopsfesten på den Gyldene Freden.

Astri och Evert får fyra barn varav en dotter dör i lunginflammation samma år hon föds. Vid den tiden blev Evert så deprimerad att han upplevde att han behövde resa bort. Det resulterade i en jorden runt resa. Under den resan blev han väldigt produktiv och kom hem med en rik visskatt. Han hade även med sig ett citrusträd från gården Himlajord i Australien. Detta träd lär idag finnas i Falkenbergs kommunhus.

Taube värnade även miljön, han var bland annat med och kämpade för Slottsbergets bevarande och detta är vi tacksamma för idag. Han blev även hedersdoktor vid Göteborgs universitet.

Han levde ett rikt och innehållsrikt liv som barn nummer fyra i en syskonskara på tretton. Han levde mellan 1890–1976.

Vi som finns här idag minns med uppskattning och värme alla visor och alla konserter vi sett från bland annat Gröna lunds scen då han avslutade med att lämna en ros till sin älskade Astri.

Vi fick under föredragets gång även lyssna på några visor.

Ett uppskattat föredrag om en uppskattad nationalskald.

Renée Lernestam
sekreterare