Hitchcock vem var han

Ett av vår ordförandes stora intresse är Alfred Hitchcock och hans tankar kring det fick vi ta del av på vårt första månadsmöte för hösten.

Kenneth berättade att Alfred föddes i England 1899 och dog i USA 1980. Hans familj var irländska katoliker och Hitchcock skickades till en katolsk internatskola London. Efter att Hitchcock gått ut skolan blev han ritare och reklamdesigner för ett kabelföretag. Vid den tiden blev han mer intresserad av fotografi och började sedan arbeta med film i London. Men världen väntade och som 40-åring,1939 reste han till Hollywood. Och det var där hans storhet kom till sin rätt.

Alfred var en man som ville ha kontroll. Han gjorde storyboards vilket innebar att allt var klappat och klart när det var dags för inspelning. Den gode Alfred hatade omtagningar och hans noggranna förberedelser gjorde att de kunde minimeras. Alfred valde fotograf, han klippte filmerna tillsammans med sin fru Alma Reville och hans filmer marknadsfördes bland annat via tv-reklam dirigerad av honom själv. Han hade alltså full kontroll hela vägen.

Den fjärde januari 1959 satt vår ordförande i salongen på plats 72 rad tre på Palladium i Göteborg och upplevde den för honom bästa Hitchcock filmen, Vertigo, på svenska Studier i brott. Filmen har sedan funnits med bland de tio främsta filmerna, framröstade av Brittiska Filminstitutet många gånger.

Hitchcock arbetade mycket med förväxling. Vi i salongen blir ofta överraskade över vad som skett i filmen när vi lämnar. Han var en mästare på komplotter och filmmusiken kom att förstärka känslan i filmen. Han hade sin favoritkompositör, Bernhard Hermann som även skrev musiken till Citizen Kane.

Han hade också sina favoritskådisar, Cary Grant var en av dem. När det gäller kvinnliga skådespelare låg främst blondiner bra till.

Det var trevligt att höra om Alfred och vi blev inte överraskade när Kenneth visade en bild från sitt hem som visade originalaffischer både från svenska och amerikanska filmpremiärer. Vi blev inte heller överraskade när han nämnde att han gärna hade haft Lars Lerins målning inspirerad av Fönstret åt gården.
Det var intressant och roligt att få en inblick i den store regissörens liv.

Renée Lernestam
sekreterare