Torsdag 11 april hade vi på Seniorträffen besök av Bent Fridholm – en mycket påläst och intressant lokalhistoriker som vid tre tillfällen i ord och bild berättat för oss om Sundsvalls tillblivelse och utveckling. 

Detta var den tredje delen i hans föreläsningsserie om Sundsvall:

-       Stadens första 100 år 1621-1721

-       ”Ryssen kommer” 1721

-       Sundsvall 1721-1803

Sundsvalls första 100 år 1621-1721

Vi fick den 23 november ta del av Bent Fridholms mycket intressanta berättelse om hur staden Sundsvall kom till, vad det var för ställe i begynnelsen och hur det gick till när fiskarstället i mynningen av Selångersån fick stadsprivilegium 1621. Platsen vid Åkroken tillhörde ursprungligen tre hemman som ägde marken och den betesvall som tillhörde. Ett av dessa hette ”Sund” och stadsnamnet gav sig självt efter platsbeskrivningen Sunds Vall. De övriga hemmanens namn var Åkersvik och Köpstaden.

Bent berättade dessutom om hur vår bygd präglats av den senaste istiden och dess avsmältningsskede för cirka 10.000 år sedan och hur detta har haft stor betydelse för stadens läge: 

Redan efter 30 år efter stadens tillblivelse gjorde landhöjningen att problem med det allt grundare vattnet och en förflyttning till ett läge närmare havet blev nödvändig.

Bildandet av staden var en ren konstruktion i samband med att kung Gustav II Adolf behövde skatteintäkter bl a för att finansiera sin del i trettioåriga kriget nere på kontinenten. All handel skulle härefter alltså ske inom staden!

”Ryssen kommer…1721”

Den 7 mars återkom Bent Fridholm till oss och berättade om när Sundsvall blev ett av målen för ryssarnas härjningar utmed den svenska ostkusten. Ordern från tsaren: ”Ta hand om allt värdefullt, i övrigt bränn allt, alla gårdar och hus, men spara kyrkorna”!

Bakgrunden var att Sverige var försvagat dels av alla krig, dels av Karl XII:s död i Norge och låg sedan tre år tillbaka i fredsförhandlingar med Ryssland, som med sina förödande härjningar ville ”mjuka upp svenskarna” och därigenom skynda på utvecklingen.

Bland alla människoöden beskrevs särskilt den 38-årige majoren Johan Henrik Fieandt som i maj 1721 kallades upp från Gävle för att ingå i ledningen av Sundsvalls försvar som kom att bestå av 68 ryttare och befäl från Jämtlands kavalleri. Även allmogen hade kallats in, men därifrån infann sig endast ett 90-tal man. 

Ryssarna var med sin betydligt större här - 5.000 man - överlägsna och knäckte därmed allt försvar, och det sista och avgörande slaget stod vid Valla by i Selånger.

Fiendt sårades men tog sig till en gård i Klingsta, där han som tack för god omvårdnad gav bort sin värja till gårdsfolket. Värjan finns normalt på Länsmuseet i Härnösand men visas nu under våren på Sundsvalls Museum.

Hans bedrifter har hedrats med en minnessten - den står vid östra fästet av Widesbron över Selångersån "väst på sta´n".                                                                                            

  Sid 2:2

Sundsvall 1721-1803

Under de första tre åren efter beslutet om stadsbyggnad hände inte mycket, delvis p g a att stadsprivilegierna som fanns inte var undertecknade av kungen. Folket klagade över de dåliga villkoren innebar, men efter att kungen 1624 lockade med att ge bort fiskerättigheterna vid Bremön till Sundsvallsborna nöjde sig dessa med det och undertecknandet kunde ske. En kupp: Här gav kungen alltså bort något han (kronan) inte ägde! Missnöjet förflyttades naturligtvis till Njurundabönderna som på detta vis förlorade sitt urgamla fiske. År 1624 kunde staden börja bebyggas med resultatet 35 invånare det första året! 

Som tidigare nämnts ställde landhöjningen till det och 30 år efter bildandet fick Nikodemus Tessin uppdraget att lösa problemet, med resultat flytten österut och läget vid Åkroken belades med byggförbud. Det nya läget innebar dock problem – marken där var en vattensjuk sumpmark, vilket bl a innebar att den nya kyrkan som byggts intill nuvarande Stora torget ruttnade underifrån.

En ny kyrka byggdes därför 1739 och fick namnet Lovisa Ulrika kyrka efter kungens hustru. Den nya byggdes på en höjd strax utanför dåvarande tullarna ungefär där vår nuvarande Gustaf Adolfs kyrka i dag ligger.

Ännu 1778 fanns ingen bebyggelse på någon av Norr- och Södermalmarna. På det vi i dag kallar Västermalm fanns två väderkvarnar, kvar av en av dem finns endast ett kvartersnamn. I närheten finns en byggnad för islagring bevarad, en stor stenbyggnad från den tiden.

Det framgår tydligt att Bent Fridholm är mycket intresserad av ämnet och det är ett nöje att ta del av hans föreläsningar och proffsiga bildmaterial.

Vi som nu följt dessa under vintern och våren ser fram emot en fortsättning till hösten! 

                                                                                                             Tommy Teir