Värmeverket

På torsdag fm den 1 februari gjorde 19 personer från SPF Seniorerna Enabygden ett mycket intressant studiebesök på värmekraftverket Ena Energi. Där blev vi guidade av drifttekniker Fredrik Johansson på en rundvandring från intag av bränsle via sortering och flisning till inmatning i pannan och generering av el och fjärrvärme.
Företaget har funnits sedan 1972, i över 50 år, men nu är anläggningens tid snart ute. Den ska runt 1930 flytta till ett nytt läge, varefter följer rivning och sanering för att marken från år 1935 ska kunna bebyggas med bostäder. Samma sak gäller för grannen, Reningsverket, vars ersättare kommer att ligga i Vappa, där bygget redan påbörjats.
Ena Energi omsätter årligen drygt 300 miljoner kronor och ger oftast en mindre vinst till kommunen. Företaget har totalt 36 anställda, varav minst fem alltid är i tjänst, eftersom anläggningen körs och måste bevakas dygnet runt. Sammanlagt produceras varje år drygt 200 GWh fjärrvärme, som räcker till ca 12 000 villor, samt ca 70 GWh el, som levereras till det nationella elsystemet. Troligen kommer även den nya anläggningen att producera såväl värme som el. Detta diskuteras emellertid fortfarande, eftersom investering i en elgenerator knappast är företagsekonomiskt lönsam. Däremot kan den vara viktig i en krissituation med elavbrott. Då skulle man kunna köra s.k. ö-drift och försörja känsliga verksamheter i Enköping med el.
Vi började vår rundvandring vid invägningen, där lastbilarna med bränsle vägs fulla och efter att lasten tippats av. Cirka 3500 lastbilar kommer varje år men upp till ett 30-tal per dygn under den kalla årstiden. Bränslet består främst av rivningsvirke, som är relativt rent så när som på bl.a. spik. Grot, dvs grenar och rötter, kan vara mer förorenat liksom annat träavfall som möbler och dörrar m.m. Salix används endast i begränsad utsträckning, då det smutsar ner brännaren. Bränslelagret räcker till nästan en månads förbrukning. Askan måste tyvärr läggas på deponi pga föroreningar.
Bränslet lastas på ett transportband, där det sorteras och krossas. Större bitar huggs sönder. Sedan avskiljs metaller, cirka 600 ton, såväl magnetiska som omagnetiska som kan säljas. Till slut matas bränslet in i huvudbrännaren om 80 MW från 1994, varav 25 MW blir el. Denna är princip en jättestor vattenkokare, vars ånga såväl driver två turbiner för generering av el som värmer vattnet i fjärrvärmenätet till nära 100°C. I eldstaden är temperaturen mellan 900 och 1200°C. Dessutom finns en mindre pelletspanna om 22 MW som främst används på sommaren, när värmebehovet är litet samt två oljeeldade hetvattenpannor à 25 resp. 50 MW. De senare används under kalla vinterdagar, när värmen från huvudbrännaren inte räcker. Utöver detta finns en 1200 m3 ackumulatortank om 325 MWh som kan användas för att jämna ut belastningen i fjärrvärmenätet.
Avslutningsvis gjorde vi en kort titt in i kontrollrummet som är bemannat 24/7. Där var för tillfället lugnt, men annars händer nästan varje pass något som behöver åtgärdas. Därför finna alltid några personer i beredskap som vid behov kan hoppa in med kort varsel.
Med detta tackade vi Fredrik för en intressant rundvandring som tog drygt 1 ½ timme.
Vid pennan
StigF