På månadsmötet i september föreläste Johan av Klint om sin farfars syster Hilma av Klint.

Hilma var kort till växten, vegeratian med hög moral, intelligent, lärd och beläst. Han definierar henne som en renässansmänniska – men hon var också mystiker. Hon var den skickliga porträtt- och landskapsmålaren som vid 44 års ålder började måla de bilder som hennes höga mästar anvisade henne.

Hon utvecklade sin känsla för det spritistiska med sina vänner i gemenskapen
”De fem”. Hennes livsfilosofi byggde på kunskaper som kartografi, naturvetenskap,
religionskunskap, Rosenkreutzorden, teosofi och kristendom. Hennes arbetskapcitet var, som för de flesta högt begåvade människor, enorm. Hon efterlämnade efter sin död 1500 nonfigurativa verk, 124 anteckningsböcker med 2600 hand- och maskinskrivna sidor.

Hon testamenterade sitt livsverk till Johans far Erik, som stod henne nära. Det var inte en helt lätt uppgift att förvalta det omfattande materialet. Hon gav anvisningen ”Det är verken som är viktiga – inte jag som person” och att inget fick visas förrån 20 år efter hennes död.Med sina målningar De tio största har hon skrivit in sig i konsthistorien som en av de stora föregångsmästarna inom abstrakt konst.

Johan af Klint berättade på det mest omfattande sätt om Hilma af Klints liv och livsfilosofi efter att ha djupstuderat hennes efterlämnade kvarlåtenskap. Han förbereder en skriftlig redogörelse.

För den som vill veta mer om Himas spiritistiska värld, finns boken ”Hilma af Klint” med vackra tryck av hennes verk och fina texter om hennes liv och tankevärld av Åke Fant, Raster förlag.

Agneta Liljedahl