Ett studiebesök på Mariestads gamla fängelse (idag hotell och vandrarhem) gav de 20 SPF:arna en inblick i det öde som väntade fångar långt in på 1900-talet. Spöstraff, isolering och bokstavligen vatten och bröd.

Thomas Olsson, tidigare anställd på fängelset, var engagerad guide och kryddade den nog så beklämmande verklighetsbeskrivningen med en och annan spökhistoria. Dagens fängelsebyggnad ersatte år 1849 Mariestads första fängelse från 1749. Den stora och vitkalkade byggnaden vid Tidan fick i folkmun namnet Vita duvan.

Även om tankarna bakom det nya fängelset präglades av en mer human syn kunde Thomas Olsson berätta om förekommande spöstraff och det tärande mörker och den totala tystnad som rådde. Sanitära förhållanden som bland annat innebar att kockarna även hade ansvar för tömning av cellernas latrinkärl.

De styrande i Mariestad och länet var stolta över det nya fängelset så när den berömde danske författare, HC Andersen, gästade staden på sin resa genom Sverige år 1849 bjöds han in för en rundtur. Han konstaterade i sina anteckningar: ”Det hela är en välbyggd maskin, en mardröm för själen”. Thomas Olsson som levandegjorde rundvandringen genom att lyfta fram olika människoöden berättade bland annat om de kvinnor som dömts för barnamord och att stöld av häst betingade långt straff. Och så detta – att vistas i total tystnad och obefintligt ljus innebar att många fångar begick självmord.

Besökarna från Skara gick igenom det gamla fängelset, från de trånga gångarna under mark, via våningarna med celler (idag rum för hotell och vandrarhemsgäster) och upp till kyrksalen under takåsarna. I några rum har ideella krafter, med Thomas Olsson i spetsen, ordnat ett museum där fångarnas dagböcker och olika dokument berättar om den verklighet som rådde på Mariestads fängelse fram tills sista fången lämnade bygganden år 2010. Då hade bortåt 30 000 människor avtjänat sitt straff i det som kom att bli till ett av de fängelser i Sverige som varit i bruk längst.

Elisabet Stålarm