Vi startade mötet med styrelsens information.

Dagens föredrag handlade om skånska mord. Gästföreläsare var Jacques Schultze från Lund. Han berättade med spänning om morden i Veberöd, Esarp och Hurva.

Det inträffade ett antal bränder i möllor (väderkvarnar) från 1902 till 1927. Till slut åkte veberödsmannen Martin Svensson fast. Han hade under åren köpt möllor som brunnit och som han fått ut försäkringsersättning för. Det var i Blentarp, Vallby, Spjutstorp och slutligen i Veberöd 1927. Efter sista branden var hans hushållerska Emma försvunnen. Emmas son Emil, som var 17 år erkände efter förhör att han hjälpt Martin att mörda Emma och begrava henne i skogen, där man hittade kroppen. Emma visste för mycket.

Martin häktades, erkände till slut och dömdes 1928 till två gånger livstids straffarbete för mord, omfattande försäkringsbedrägerier och mordbränder. Han satt resten av sitt liv på Långholmen, där han avled 1934, 59 år gammal.

Det andra mordet inträffade vid Alberta kvarn vid Esarp 1932. Det var kvarnägaren Nils Andersson som misstänktes att orsaka sin hustru Hannas död. Nils var uppväxt hos sin moster och fick kvarnen i testamente. 1918 gifte han sig med Hanna. 1925 brann kvarnen och han fick ut försäkringspengar, så man kunde bygga upp den på nytt igen.

Nils var inte så populär person i Esarp, hans häftiga humör bidrog till detta. Han söp och slogs. Han satt 1 månad i fängelse efter han slagit ut tre tänder på en kvinna.

21 februari 1932 hade Nils varit i Malmö. När han kom hem var Hanna försvunnen. Dagen efter hittades hustrun i kvarndammen, Landsfiskalen tillkallades och Nils anhölls och häktades. Han dömdes till livstids fängelse för mord på sin hustru.

1947, efter 15 år på Långholmen, inlämnades en resningsansökan. Nils brev rentvådd och frikänd året efter. Efter 16 år på Långholmen fick han ett skadestånd på 148 000 kronor. Från detta drogs dock advokatarvode, kost och logi på Långholmen samt skatt. Han fick ut 29 000, vilket i dagens penningvärde är ca en halv miljon kronor. Nils bosatte sig i Lund och dog 1957, 78 år gammal.

Det tredje skånska mordet är kanske det mest kända från 1952 i Hurva. Det var extra ordinarie fjärdingsmannen (polis) Tore Hedin som mördade sina föräldrar, sin fästmö, föreståndarinnan och fem åldringar på ålderdomshemmet i Hurva. Tore, född 1927, hade 1951 mördat en kvarnägare i samband med pokerspel och satt eld på kvarnen. Pengar samt en klocka var också borta. Han deltog själv i utredningen och han lyckades inte bli avslöjad.

1952 miste han sitt vikariat som extra ordinarie fjärdingsman. Det var efter anmälan från fästmön, som han misshandlat vid flera tillfällen. Den brutna förlovningen och avskedet blev för mycket för honom.

Den 22 augusti mördade han först sina föräldrar och tände eld på huset. Därefter åkte han till ålderdomshemmet i Hurva, där han mördade sin före detta fästmö, som jobbade på hemmet, när hon låg och sov. Innan han satte eld på huset mördade han även föreståndarinnan. Fem åldringar dog i lågorna. Tack vare rådig insats från lokalbefolkningen lyckades man få ut flertalet av de boende.

Efter fullgjort dåd skrev Tore ett avskedbrev som han lämnade i sin bil. I brevet skrev han "Vill ni veta svaret på denna gåta så ska ni leta i det våta". Sedan dränkte han sig i Bosarpssjön. Totalt detta dygn avled tio personer inklusive han själv. Tore blev 25 år.

Kriminalreportern Jacques avtackades av ordförande Göran.

Därefter smakade det gott med fika.

Bosse och Birgitta höll i dragningen av lotteriet. Tack till sponsorer.