Denna gång stod SPF Udden för värdskapet. Robert Nilsson hälsade 30-talet deltagare välkomna, för att höra och se, Kjell Eric Persson, berätta och visa bilder från sin resa 2008 till Peru.

Från Lima hade de åkt på världens längsta motorväg, Pan America Highway. De har besökt och vistats på hög höjd i Andernas bergskedjor. Peru, som är en av världens ledande fiskenationer är även stora inom bomull, socker, kaffe, koppar, silver, zink, bly och olja. Majs, bönor och potatis är deras huvudsakliga födoprodukter.

Peru, hade kort tid innan Kjell-Eric och hans resesällkap kom dit, härjats av skyfall med katastrofala översvämningar. De åkte med buss och guide och for även ut med båt på Stilla havet för att åka över till Lilla Galapagosön.

Pelikaner, pingviner, sälar och sjölejon fanns där massor av och som Kjell-Eric förevigat på fina foton. De fick inte gå iland, men kände ändå märkbart av lukten från guanon, som fortfarande är en stor exportvara.

Tillbaka på landbacken besökte man muséer, där de bl.a. fick se hur indianerna, förr, begrov sin döda i lerkrukor. De besökte olika lantbruksmässor och marknader, kyrkor, nunnekloster.

De for till Nazcaområdet, där de från en liten flygmaskin fick möjlighet att se geoglyferna, i form av fågelbilder, en del, upp till 370 meters storlek och som måste ses från luften. Kjell-Eric beklagade, eventuella suddiga bilder. Han menade, att denna skakiga flygfärd inte var en höjdare för honom. Geoglyferna lär f.ö. finnas med i Unescos Världs arv.

Under sin rundresa, vistades de flera gånger på hög höjd, vilket var påfrestande, gjorde att de på sitt hotell fick ha hjälp med syrgas.

De drabbades även av en busstrejk, men lyckades komma över en minibuss som förde dem vidare mot Titicacasjön. 8500 kvadratkilometer stor, 92 mil lång, 5 mil bred, 274 meter djup och ligger 3812 meter över havet. I sjön ligger det byboningar på vassrör som flytande öar och man färdades dit i vassbåtar.

Vi fick se foton över forna försvarsanläggningar från Aztekernas tid, ruiner av palats, akvedukter, som tagit flera hundratals år att bygga för att forsla vatten till deras odlingar.

Kjell- Eric berättade om Inkafolket och visade hur urinnevånarna färgade sina garn som sedan vävdes till tyger för folkets fina färgglada dräkter. Kjell-Eric hade med sig lite åskådningsmaterial, som sändes runt till beskådan innan han avslutade.

Robert tackade Kjell-Eric för den fina föredragningen och överlämnade en blomma som tack.