En buss fylld med förväntansfulla seniorer från SPF Tanumskusten styrde i mitten av juni kosan mot vårt vackra grannland Norge.

Första stopp var Frognerparken i Oslo med det speciella Vigelandsanlegget – världens största skulpturpark skapad av Gustav Vigeland huvudsakligen på 1940-talet. Här mötte vi turister från hela världen, då anläggningen är vida känd.

Norr om Oslo blev bergen allt högre och snart skymtade vi snöfläckade fjäll på avstånd. Lunchen avnjöts vid en av de många vackra sjöarna efter vägen.

Allt högre färdades vi och natten tillbringades på ett högfjällshotell ovanför Gol. En middagsbuffé med flera norska specialiteter garanterade, att ingen somnade hungrig.

Andra dagen innehöll en av resans höjdpunkter: vägen över Hardangerviddas nationalpark. Snökäpparna invid vägen är höga som våra telefonstolpar och påminner om att vägen kan vara täckt av flera meter hög snö och tidvis avstängd. Även nu i sommartid var den ödsliga högfjällsplatån täckt  av snö och is – ett annorlunda landskap.

Under vår Norgeresa åkte vi genom mängder av tunnlar. Några av de mer speciella gick från berömda Vöringsfossen ner till Måbödalen. Här stannade vi till vid en vacker rastplats, där man kunde läsa om vägens historia. När vi såg den fram till 1986 använda vägen strax nedanför, fylldes vi av stor tacksamhet över norsk tunnelbyggnadskonst!

Framme i Bergen – dagens och resans mål – gjorde vi en stadsrundtur med en kunnig lokalguide. Turen avslutades på den välkända Bryggen, som vittnar om stadens stora betydelse som sjöfarts- och handelsstad. Solen sken i annars regnkända Bergen, när vi gick till kvällens inte helt lyckade middag. Den gav anledning till en sång, när vi kafferastade vid Tvindfossen dagen därpå: ”hälsa kocken, att soppan var kall ….”

Skönhetsupplevelserna avlöste varandra. Nu väntade två timmars färd med en tystgående elfärja bl a på världsarvsklassade Naeröyfjorden med hisnande höga fjällsidor. Här steg vi iland i Flåm för att åka den branta Flåmsbanan upp till Myrdal, där den ansluter till Bergensbanan. Snöfläckarna på de omgivande fjällen blev allt större och dalen allt djupare och gnisslet i kurvorna alltmer öronbedövande. Värmen i vagnen var hög, varför ett stopp vid Kjosfossen var uppfriskande. Här dansade en huldra mycket passande – ett annorlunda feriearbete för elever vid Norges balettakademi!

Efter återresan till Flåm väntade världens längsta biltunnel, Laerdalstunneln, ca 2,4 mil lång. Men nu var vi härdade och en och annan somnade nog.

Natt på hotell i Fagernäs med prisbelönt frukostbuffé.

Under resan passerade vi flera av Norges speciella s k stavkyrkor. Denna sista resdag besökte vi stavkyrkan i Reinli, som ligger högt med utsikt över hela den omgivande dalen. Här berättade en helt underbar lokal guide om kyrkan och bygden och avslutade sin visning med psalmsång av högsta klass!

Vid  pausen i Oslo hade den riktiga högsommarvärmen slagit till och vi kröp in i skuggan av bussen, när korvlunchen förtärdes. Vår buss var ny och fin, men hade av arrangerande Resemaka´rn av okänd anledning döpts till ”Det svarta fåret”. Bakom reseplaneringen stod även SPF-cirkeln ”Läs- och res” och deltagare i cirkeln berättade och informerade under resans gång. En välmatad vägbeskrivning fanns att studera och  stämningshöjande musik spelades i bussen.

Tänk vad vi som bor i norra Bohuslän har det bra, som har så nära till det vackra Norge!

Text   Ulla Andersson

Foto   Monica Dahlberg