Caroline Edman från Lilla Hyttnäs, mera känd som Carl Larssongården i Sundborn, gästade SPF på Majstångsbacken i Mora. Hon inledde sitt föredrag om Karin Bergöö (fru Larsson) med en tänkvärd fråga: "Hur gör man en martyr av världens lyckligaste kvinna?" Caroline hade hämtat sin djupa kunskap från bl.a. 1000 brev mellan Karin och Carl och 600 brev mellan Karin och hennes föräldrar.

Karin föddes i Hallsberg år 1859 och undervisades under sin uppväxt av en guvernant. Redan tidigt visade hon på ett gott handlag med penna och pensel. Hon började så småningom på en slöjdskola i Stockholm. År 1877, som 18-åring, kom Karin in på Kungliga Konstakademiens fruntimmersavdelning. Där fick hon under två år ägna sig åt antikritning och modellteckning av antika skulpturer. Efter studier på August Malmströms konstskola åkte Karin till den skandinaviska konstnärs-kolonin i den lilla byn Grez utanför Paris. Där träffade hon Carl Larsson, tycke uppstod och de gifte sig år 1883. 1884 föddes dottern Susanne. Under den här tidsperioden började tubfärger användas, vilket gjorde att man kunde börja med friluftsmåleri.
År 1887slutade Karin att måla och den lilla familjen flyttade till Sundborn. Karin vände nu sitt konstnärskap till att inreda hemmet, speciellt med vävning och broderi. Hon formgav även möbler och kläder. Av kvinnor i Bingsjö lärde hon sig att spinna och väva band. Det inköptes vävstolar till Sundborn och nu komponerades många kända mönster av Karin. Hon inspirerades av skånska och halländska textilier såväl som av mönster från Art and Craftrörelsen i Storbritannien. Alster med blomster-arrangemang och geometriska former med starka färger växte fram ur vävstolen och prydde sedan hemmet och gör så än idag. Hon blandade gobeläng- och makraméteknik. Gobelängen "De fyra elementen" pryder en av väggarna i Carl Larssongården. Hennes mest produktiva tid var mellan åren 1900 till 1910.
Karins intresse för trädgården var mycket stort och även där inspirerades hon av England med gamla traditionella växter.
Under 16 år födde Karin 8 barn med allt arbete det innebar. Samtidigt drabbades maken Carl av flera depressioner men hon fanns där för alla som den starka klippan i familjen. Carl avled år 1919 och då flyttade Karin till sina barn, men somrarna tillbringade hon i hemmet i Sundborn. Hennes märkliga konstnärsliv avslutades år 1928 och hon begravdes på Sundborns kyrkogård.

Caroline avtackades av Börje Elofsson och med långa och varma applåder från en stor och nöjd publik. Hon inbjöd till sommarens utställning och skyndade vidare till Carl Larssongården.
Text och foto: Bertil Andersson.