Barnkyrkogården Apelviken 20 aug 2025

Studiecirkeln "Strövtåg i hembygden" gjorde utflykt till Apelviken Varberg och kyrkogården för de barn och även en del vuxna som dog, i tuberkulos där under första delen av 1900-talet och som inte kunde fraktas hem.
Vi var 20 st som samlades i kapellet som invigdes samtidigt som doktor Almer, initiativtagaren till Kuranstalten i Apelviken, skulle gravsättas år 1927
Dr Almer som var bördig från Grimeton började sin verksamhet i en enkel hallandslänga 1902 med 6 TBC-patienter, men alltefter som efterfrågan på platser ökade byggdes fler sjukhusbyggnader och som mest hade man plats för 857 TBC-patienter. Det var huvudsakligen patienter med körteltuberkulos som behandlades med salta bad, solning och näringsrik föda, med bra resultat. Så småningom behandlade man även skeletttuberkulos. En del av dessa fick ligga i gipsvagga i upp till tre år.
Det är inte utan att det kniper om hjärtat när man tänker på de små barnen varav en stor del kom från Norrland och aldrig kunde få besök hemifrån. Se gravstenen nedan, lilla Gerda från Arvidsjaur blev bara 10 år. Doktor Almer kallades "Barnens vän", han var mycket mån om sina små patienter. Det byggdes en stor lekhall, skolsalar och annat till barnens fromma. Lite godis hade doktorn alltid i fickan att ta till vid behov.
På 1950-talet hade man i stort sett utrotat TBC tack vare antibiotika och Calmettvaccin. Men då kom polioepidemin som gjorde att sjukhusplatserna i Apelviken behövdes. När man sen fick bukt även med polion så var det mer och mer ortopedipatienter och på 60-talet var det långvård.
Marie Lumsden var vår förnämliga guide och jag hoppas jag har kunnat återge en del här sanningsenligt.
R-M