Känner du till Pluskommissionen?  Jag gissar att majoriteten av Draken läsarna svarar Nej! på frågan.  Det finns all anledning att lyfta och informera om begreppet, och den eldsjäl, John Mellkvist, som driver detta initiativ.

Pluskommissionen lanserades i mars 2024 och arbetar för en mer positiv syn på livserfarenhet och för att bättre tillvarata all outnyttjad kompetens. Man vill öka möjligheterna för den som är 65+ att verka på arbetsmarknaden och som demokratisk företrädare (dvs riksdagsledamot eller lokalpolitiker i kommun eller region). 

I en studie uppger en majoritet, 85 procent, av svenskarna att ålderssnöret på arbetsmarknaden går redan vid 50. Samtidigt ropar många företag efter kompetens, och vi både lever och förväntas arbeta allt längre. Hur kan den seniora arbetskraften trots detta möta ett så stort motstånd på arbetsmarknaden? 

Huvudpartner i Pluskommissionen är pensionsbolaget Skandia, som länge haft ett starkt engagemang i att motverka ålderism på arbetsmarknaden. Koncernchefen Frans Lindelöw vill kunna möjliggöra Pluskommissionen som en ny kraft i svensk samhällsdebatt: 

– I en Demoskopundersökning som Pluskommissionen låtit göra anser en majoritet att de vill jobba så länge de kan, även efter uppnådd pensionsålder. Vi vill se en förändring där ålder inte avgör attraktivitet på arbetsmarknaden och där vi kan tillvarata den kompetens och vilja hos enskilda individer att vara del av en flexibel arbetsmarknad, säger han. (Mer om Skandias engagemang i frågan här: www.skandia.se/artiklar/pension/alderism/; kommissionen här: www.pluskommissionen.se). 

Själv träffade jag John Mellkvist på ett seminarium – Finansbranschens Mångfaldsdag – i Nordeas huvudkontor i november, där han var huvudtalare. I sin föreläsning Den nya åldern visade han hur förändrade livslängder, nya arbetslivsmönster och generationsmöten påverkar både arbetsplatser och samhälle.  Med konkreta exempel och insikter från aktuell forskning utmanar han deltagarnas föreställningar om ”ålder” och jag tror att han inspirerade fler än mig (den i särklass äldsta deltagaren!) till hur vi bättre ska kunna tillvarata människors kompetens genom hela arbetslivet. 

Jag fick till ett litet samtal med John i vestibulens soffgrupp och mötte en mycket besjälad, engagerad, seriös lobbyist (han är seniorkonsult på Kreab). Det, och axplock ur hans föredragning och vad han och andra har skrivit (främst) på sociala medier (Linkedin), utgör stoffet i denna artikel. 

– Svenska arbetsgivares njugga inställning till senior arbetskraft kostar samhället närmare 70 miljarder kronor per år, eller 1,1 procent av BNP. Det motsvarar 73 procent av budgeten för försvar och krigsberedskap, alternativt kostnaden för hela vårt rättsväsende, skrev Mellkvist i Dagens Industri 30 januari. 

– Kostnaden för vår låga efterfrågan av senior arbetskraft, i form av förlorad BNP, uppgår enligt Skandias på SCB grundade beräkningar till 69 840 miljoner kronor per år. Det faktum att vi grovt underutnyttjar den mest erfarna delen av vår arbetskraft är ett slöseri av gigantiska mått. 

– Det totala outnyttjade arbetskraftsutbudet bland våra seniorer (55–74 år) uppgår till drygt 213 miljoner arbetstimmar per år, eller kanske något mer greppbart, 4,1 miljoner timmar per vecka. Vi hör i samhällsdebatten ofta oroande analyser över arbetskraftsbristens negativa inverkan på välfärdsutveckling en. Samtidigt fortsätter samhället alltså att underutnyttja den seniora arbetskraften. 

– Kostnaden för vår låga efterfrågan av senior arbetskraft, i form av förlorad BNP, uppgår enligt på SCB grundade beräkningar till 69 840 miljoner kronor per år och den siffran ackumuleras från år till år. Det är också viktigt att påpeka att de siffror som mäts och redovisas här enbart visar de direkta samhällsekonomiska kostnaderna. Alla indirekta kostnader som tillkommer i form av bland annat hälsorelaterade följdverkningar av detta ofrivilliga utanförskap är exkluderade. 

Två samverkande faktorer gör rådande ordning särskilt allvarlig: 

1. Vår rekryteringsstruktur. Sverige är sämst i Norden på att anställa seniorer. Är du arbetssökande och har fyllt 55 år får du vänta dubbelt så länge på att någon ska visa  intresse för din kompetens än vad som är fallet i Danmark eller Norge. Även Island och Finland ligger i detta avseende klart före Sverige. 

2. Vår demografiska situation. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) visar i sin ekonomirapport för 2024 att vi fram till 2033 kommer att ha en större ökning av antalet 80-plussare än vi har i hela gruppen 20–79 år. Antalet personer i Sverige mellan 25–60 år kommer fram till år 2033 att öka med endast 13 000 individer.  Under samma period ökar behovet av anställda bara inom äldreomsorgen med 65 600 personer. Det säger sig självt att ekvationen inte går ihop. Frågan handlar alltså inte om vilken arbetskraft vi ska välja utan om vilken arbetskraft som finns. 

Några punchlines: 

• Ålderism är inte bara ett socialt problem – det är en samhällsekonomisk belastning som slår mot oss alla. 

• Att åldras är inte att försämras. Det är – på så många plan – att bli en mer utvecklad och komplett individ. Utgå från nuet. 

• Du har aldrig sett eller vetat mer än nu, aldrig varit mer klarsynt. Bra utgångspunkter, men det finns betydligt mer att ta fasta på:

• Dina perspektiv har aldrig varit fler eller vidare än nu. Du har dessutom utvecklat en effektiv zoom, med vilken du kan röra dig mellan detaljnivå och översikt. På så sätt kan du foga samman detaljer, se sam- band och sammanhang. 

• Låt 2026 bli ett attitydförbättringens år gentemot 50+ på arbetsmarknaden! 

Text och foto: Bengt Magnusson