Måndagen den 10 september 2018 reste vi med Ombergs Buss söderut. Chaufför var Jörgen Nordal, som vi var glada för att träffa igen efter ett par år. Strax före Skillingaryd mötte vi regnet, så vi fick vara inne i Miliseums entréhall för vårt förmiddagsfika. Jörgen bjöd som vanligt på kaffet. 42 personer var med på resan.

Efter fikat blev vi indelade i två grupper för guidningen. Miliseum är ett militärhistoriskt museum som bland annat berättar om den indelte soldatens och soldatfamiljens liv samt ingenjörtruppernas verksamhet. Fortifikationen i sin egentliga form grundades år 1635 och är en föregångare till ingenjörtrupperna. Det var intressant att ta del av hur systemet med indelta soldater fungerade och hur deras liv var, både i fält och hemma. Utställningen är mycket informativ, och vi blev rekommenderade att komma tillbaka och ta del av alla foton och texter. Vi stannade till utanför soldattorpet med tillhörande lada och trossbod. I trossboden förvarades soldatens materiel.

Resan till Värnamo gick på Gamla Riksettan genom Klevshult och Hörle. I Apladalens Kaffestuga åt vi en väldigt god lunch: fläskfilé med grönsaker och potatis, sallad, bröd och smör samt dricka följt av kaffe med god kaka. Förutom den goda maten var miljön mysig med en sprakande brasa - och nu hade vi fått solsken!

Nästa stopp var på Vandalorum Museum för konst och design i utkanten av Värnamo. Anläggningen öppnades 2011 och består i nuläget av tre utställningslador och en byggnad med restaurang och butik samt kontor. Förgrundsgestalterna vid skapandet av Vandalorum var Sven Lundh, som grundade möbelföretaget Källemo i Värnamo, Pontus Hultén, ett namn framför allt förknippat med Moderna Museet i Stockholm och den italienske arkitekten Renzo Piano. Pontus Hultén gav museet namnet Vandalorum, vars namn sägs vara hämtat från berättelserna om folket som skulle ha härstammat från Småland. Första gången som det germanska folket vandalerna omnämns i historien är under folkvandringstiden på 400-talet.

Även här blev vi indelade i två grupper och blev guidade av museichefen Elna Svenle och konstpedagogen Ida Olsson - mycket proffsigt alltså! De pågående utställningarna var produkter av designern och keramikern Signe Persson-Melin (hon är 93 år), Wasteland om återbruk inom arkitektur och design och Smålands Konstnärsförbunds jubileumsutställning (60 år i år) av både tavlor och skulpturer. Vi kände igen en hel del av sakerna i keramik och glas. Återvinningsutställningen rönte stort intresse - tänk vad mycket det går att göra av avfall! Som lite kuriosa upptäckte någon av oss, att det satt en uggla på marken i ett hörn vid en av ladorna - den var levande, även om en del trodde att den tillhörde utställningen. Vi tror att den hade flugit emot fönstret och blivit skadad - personalen skulle ta hand om den.

Efter att ha fått vårt fika med kladdkaka och vispgrädde på Vandalorum styrde vi kosan hemåt. Då hade vi lottdragning av de lotter som vi köpte på nerresan - fyra lyckliga vinnare vann varsitt presentkort på ICA Kaxholmen (en hade turen att vinna två presentkort). De flesta verkade vara nöjda med denna resa som ju inte var så lång, men ändå innehållsrik.

Se vad Vandalorum i Värnamo har att erbjuda: www.vandalorum.se!

Måndagen den 28 maj 2018 reste vi till Huseby Bruk och Ikea, Älmhult.

Med en fullsatt buss reste vi söderut i det mycket varma vädret. Efter en stunds bussfika då vi fick sträcka på benen kom vi till Huseby Bruk i närheten av Växjö.

Vi guidades i herrgårdsbyggnaden på Huseby Bruk och fick höra om brukets historia och framför allt om fröken Florence Stephens. Alla kommer ju ihåg hur fröken Stephens blev lurad av skrupelfria män, däribland en prins. Hon fick dock lite upprättelse under sina sista år i livet, då hon efter omkring 20 år åter blev myndig. Hon och hennes tre systrar hade en otrolig uppväxt på bruket med "privatlärare" som lärde dem läsa, skriva och räkna, men inte så mycket mer. En mycket annorlunda uppväxt i vad vi tycker är nutid, som ju annars präglades av strävan mot jämlikhet!

Huseby ligger vid Helge å mellan sjöarna Salen och Åsnen. Brukets historia börjar 1629. Släkten Hamilton kom till Huseby 1792 och de byggde slottet. Florence Stephens far köpte Huseby 1867.

Florence föddes 1881 och dog 1979, och 1976 fick hon rösta, vilket hon inte hade gjort sedan 1956. Nu stiftades en ny lag att ingen svensk medborgare ska kunna bli omyndigförklarad, utan svårt sjuka ska få en förvaltare.

Att det inte var så svårt att lura Florence berodde nog på, att hon och hennes mor var så begeistrade i kungahuset. Florence mor hade arbetat som hovdam på slottet. Under sin glans dagar hade Huseby Bruk många anställda. Men de sista åren var det bara Florence och betjänten Ivan Krantz som var kvar och bodde på slottet. Krantz dog 1998 och hade börjat arbeta på Huseby på 1950-talet. Efter att Florence hade gått bort, arbetade Ivan Krantz som guide på Huseby.

Innan vi åkte vidare till Älmhult åt vi en god småländsk lunch (isterband och potatis samt ostkaka med sylt och grädde - vi var ju fortfarande i Småland!

IKEA Museum är inrymt i det första varuhuset i Älmhult som invigde 1958 och som var det första varuhuset som Ingvar Kamprad öppnade. (Om ni vill handla möbler i Älmhult så finns det ett nytt varuhus där.) IKEAS grundare hette ju Ingvar Kamprad och IKEA startade han 1943. Han föddes 1926 och dog i januari i år. Namnet IKEA betyder Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd - ett mycket bra namn, för det kan uttalas av folk i hela världen!

Ingvar började sin affärsbana med att sälja tändstickor när han var 5-6 år. Han cyklade runt i bygden och sålde många olika varor, sådant som han kunde ta med sig på cykeln! 1947 startade han möbelförsäljningen. Som sagts ovan: Hans första varuhus öppnades i Älmhult 1958. Nu finns det väldigt många IKEA-varuhus i världen; antalet ändras hela tiden, men det rör sig om hundratals. Om ungefär två år ska de första varuhusen i Sydamerika öppnas.

Besöket på IKEA Museum var mycket intressant. Vi möttes av ett stort foto på väggen. Det var Ingvar Kamprads bild monterat av små foton av personalen - dock inte alla, för IKEA har ungefär 150.000 anställda. Text vid fotot: "Att skapa en bättre värld för de många människorna." Ingvar Kamprads vision var att alla skulle kunna skaffa sig möbler och bohag till ett lågt pris. Så här fanns en dröm om jämlikhet! Vi såg många möbler och saker som väckte minnen till liv. Här finns en shop där man kan handla saker som inte finns på de vanliga IKEA-varuhusen; många tog tillfället i akt att få med sig något hem.

Här fikade vi före färden hemåt via E4 med bensträckare vid Laganland.