SPF Skärstad-Ölmstad - En pigg 40-åring med stark tillväxt!

Karin Näll tog initiativet den 19 oktober 1977 och startade föreningen. Under de första tio åren pendlade medlemsantalet mellan 20 och 30 medlemmar. 1999 kom Gösta Johansson in i styrelsen som vice ordförande. Dåvarande ordföranden Evert Larsson lovade bjuda Gösta Johansson på middag, om denne fick upp medlemsantalet till 50; han lyckades och fick sin middag. När jag kom in i föreningen år 2000 var vi drygt 50 medlemmar och jag övertalades då att bli ordförande och drev sedan tillsammans med Gösta en hård kampanj för att öka medlemsantalet ytterligare. Vi lyckades, främst genom Göstas stora kontaktnät, och jag kunde överlämna klubban år 2003 till Sören Rydén med 106 medlemmar. Sören Rydén, denne kreative person, utvecklade vidare föreningen under sina 14 år som ordförande såväl programmässigt som antalet medlemmar. Vid hans sista årsmöte 2016 var vi 161 medlemmar. Utan att förringa det arbete som utförs av många medlemmar i det tysta vill jag ändå framhålla två par, som har betytt oerhört mycket för vår förenings utveckling, nämligen Gösta och Ylva Johansson samt Sören och Karin Rydén.

Vår tidning Kulan
Vår tidning startades 1999 av Gösta Johansson som ett medlemsblad för Bouleklubben, därav namnet. Den blev sedan en gemensam tidning för SPF och Bouleklubben. Såvitt jag vet finns det ingen annan lokal SPF-förening som har en egen tidning. Tidningen speglar våra omfattande program och aktiviteter och distribueras till de flesta hushåll i Kaxholmen, Skärstad och Ölmstad. Den är omtyckt och uppskattad av många, även utanför vår medlemskrets. Jag har haft förmånen att få göra tidningen under tio år. Jag minns med glädje intervjuerna med bland andra odalmannen Evert Larsson, skogskarlen från Dorotea Rolf Nordenstedt, Gösta Johansson och reportagen från några av våra fina lokala företag, som Edvardssons Bygghandel, Lalmek, Rudenstams Bär & Fruktodling.

Stavgångarna
Gösta och jag hade pratat om att starta en motionsaktivitet en dag i veckan. Några dagar senare ringde Gösta och uppmanade mig och min fru Kerstin att ta på en sportjacka och förse oss med stavar samt komma upp till motionsspåret i Kaxholmen. En bildjournalist från J-P tog några fejkade bilder, och så var stavgången startad år 2001. Under de tio år som jag ledde stavgången inträffade många dråpliga händelser. Att stavgångarna är ett riktigt kärngäng bevisar följande: Det var onsdag, en vinterdag i februari, 15 grader kallt och snålblåst - jag skulle helst velat ligga kvar i sängen, men tyvärr först åka ner till ICA och kolla om någon mot förmodan kommit dit.

Kyla och snöstorm kring knutarna drar
så därför i sängen jag tänkt stanna kvar.
Men först till ICA jag ner går och kollar.
Tyvärr står här redan ett trettiotal stollar.

En onsdag i maj månad tänkte jag överraska sällskapet med lite "gökotta", jag hade spelat in ett band med en gök galande, då det var ont om levande gökar i bygden. I konspiration med Lennart Daleborg stoppades radion i hans ryggsäck med uppgift att avvika från gänget strax innan rastplatsen nåddes. Så långt gick allt bra, men när jag inte hörde någon gök efter en halvtimme utan något annat ljud tycktes komma ifrån skogen, bad jag Ylva att kolla var Lennart var. Efter ett tag hittade hon honom. Han hade inte fått igång bandet med göken, utan satt lugnt och lyssnade på dansmusik.

Trots många tappra försök
lyckades han inte få fram någon gök.
Helt oberörd av den beska kritiken
satt han och lyssna till dansbandsmusiken.

En annan gång när vi vandrade på Bondberget, kom vi lite vilse och visste inte hur vi skulle komma tillbaka till Öxnegården - jag kollade med Ylva, men hon skakade på huvudet. Som tur var kom det några damer som visade oss vägen.

På Bondberget vandra vi fram och tillbaka.
Jag frågade Ylva men på huvet hon skaka.
Då kom där två kvinnor som visa oss tillbaks.
Det var lite retligt, dom var från Irak.

Det hade naturligtvis inte varit lika besvärande retligt, om vi hade gått vilse i Bagdad.

Vid stavgångens avslutning 2006 i Församlingshemmet i Ölmstad framfördes en ny typ av Luca med bara gubbar. Det kan bara vara Sören Rydén och Inge Ljungberg som kan komma på en sådan makaber idé - det blev succé med stora ovationer. Vi fick in bilden och ett reportage i J-P påföljande lördag.

Lucia med tärnor är i det normala
flickor så sköna, så slanka och smala,
men här spelas dessa av gubbar med kula,
dom är ej vackra utan ovanligt fula.

En tradition som jag är väldigt stolt över att ha varit med om att starta år 2006 är avslutningen på stavgången i Ölmstad kyrka i slutet av november. Där vi tänder ett ljus och sitter och mediterar till sköna psalmtoner.

I Ölmstad kyrka när höstmörkret råder
vi gjort till en vana, det är en stor nåder
att lyssna till toner och tända ett ljus.
En vila för själen i vår Faders Hus.

Detta är några axplock från min aktiva tid i föreningen. De handlar av naturliga skäl i huvudsak om föreningens utveckling under min tid som ordförande och när jag hade förmånen att göra vår tidning och leda stavgången. Vår förening omfattar många andra aktiviteter, men den delen vill jag överlämna till de som varit flitigare deltagare i dessa än jag.

Det är ett fint arv som vår ordförande Mats Wettermark och hans styrelse, inklusive övriga viktiga funktionärer, har att förvalta. Jag önskar Er lycka till i detta viktiga uppdrag.

Bengt Klint

Läs Bengt Klints verser om vår verksamhet!

Vi fyller förti det måste vi hylla,
med stolthet och glädje vi dagen ska fylla.
Trots oro i världen vår förening står stark
med ny ledarstil à la Mats Wettermark.

Här ska vi ha kul för resten av livet,
som pensionär tar man inget för givet.
Kom med i vårt gäng och stå ej utanför
och känn vår gemenskap i allt vad vi gör.

En gång per månad vi har våra möten
med kaffe och lotter blir vi riktigt i stöten.
Ibland spelas låtar med välkänd musik
eller nån gubbe med glad bondkomik.

Vi reser till kända och okända ställen.
Men trots detta kommer vi hem framåt kvällen.
För det mesta så åker vi med någon buss
eller kanske en båttur i kanaler med sluss.

Med stavgång vi håller i gång våra kroppar.
På skogens stigar med glädje vi hoppar.
Gratis vi får här en god kondition.
Så visst är det nyttigt med lite motion.

Fin utsikt mot Vättern när vi spelar boule.
Man siktar på lillen och håller sig cool.
Till tävling vi skickar vår bästa elit.
Ibland går det bra men ibland blir det skit.

Med solglasögon Alf bowlar så bra,
så alla tog på såna goggles en da´.
Ett litet skämt ifrån bowlarnas hall,
men så oerhört roligt i alla fall.

Vi gästar fabriker och radiostationer
och gör intervjuer med kända personer.
Den verksamma listan kan göras så lång.
En del går på gym en del på qigong.

Våra damer är aktivast här uti klubben.
Se till att få med den där halvslöa gubben.
På med den sköna och sportiga dressen,
upp ur fåtöljen och bort med Expressen.

Om du vill skriva nån typ av motion,
lämna ditt manus till Jan Gustavsson.
För våran tidning han är redaktör
och väntar på stoff ifrån allt som vi gör.

I tysthet det jobbas ifrån många håll
med kassa, servering, det förs protokoll.
Tack till er alla som jobbar och gnor,
allt ska fungera, det är mer än man tror.

I Ölmstad kyrka när höstmörker råder
vi gjort till en vana, det är en stor nåder,
att lyssna till toner och tända ett ljus.
En vila för själen i vår Faders Hus.