Vi var 48st förväntansfulla resenärer som klev på bussen mot Ekenäs, och den väntande Luröbåten. Under resan höll Björn Bergman ett mycket uppskattat föredrag, om hur Vänern formades för 10000 år sedan. Genom landhöjning stängdes då förbindelsen mellan Östersjön och Skagerak. Den Stillahavslax som finns i Vänern blev då instängd och anpassade sig till ett liv i sötvatten. I Uddevalla finns det kvar stora snäckskalsbankar som bevis på vart mynningen av älven var för länge sedan.

Bengt Ledin höll också ett intressant föredrag om sjöfartens betydelse för industrierna runt Vänern. Han hade sammanställt en pärm med bilder tagna på vinterhalvåret, som skickades runt i bussen.  Han visade hur farlederna hålls öppna när isen lagt sig. Nedisade sjömärken måste också hållas rena. Vid nedisning av fartyg måste man knacka bort isen. Den växer fort vid rätt förhållande, och kan väga flera ton.

Luröbåten med skeppare Björn Örnvald och sonen Henrik, tog oss ut till Lurö. En del valde att gå av vid Stenstaka, för att gå 3km, vi andra följde med till hemmahamnen.

 Där fanns ett litet museum och en restaurang där vi skulle äta vår lunch. Fisken som serverades hade familjen Örnvald själva fiskat. Många valde att därefter gå ut till fyren, 1,1km, och vilka vyer vi fick se! Klart och soligt väder gjorde att vi kunde se Kinnekulle, Hällekis cementfabrik samt Kållandsö.

Vi gick också till den gamla klosterruinen. Utgrävningar har visat på vikingatida och tidig medeltida bebyggelse (700-1200-talen) bl.a. ett s.k. långhus i närheten av kyrkoruinen.

Innan avfärd serverades kaffe med hembakade kanelbullar. Under fikat berättade Björn Örnvald om Lurös och sin familjs historia. Nu för tiden bor de några månader på fastlandet, men förr fick t.ex. barnen veckopendla till skolan. Som mest var det 30 personer bosatta på Lurö, nu är bara två skrivna på ön.

Hemfärden kunde ske på östra sidan av Lurös arkipelag. Vi kunde då se Lurö fyr från sjösidan samt Djurö nationalpark i fjärran. Vackra vyer, blå himmel och sol.